Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROHALTGRÄS rω3halt~grä2s, äv. ROHALTAGRÄS rω3halta~ l. ROHALTSGRÄS rω3halts~, n.; best. -et.
Ordformer
(rohalt- 1816—1927. rohalta- 1911—1915. rohalts- 1908. roholts- 1908)
Etymologi
[sv. dial. rohaltgräs, roholigräs (Västerb.); förra delen av ordet är sannol. ett rohalt, halt på grund av sjukdom l. skada i höften l. höfterna, l. ett rohalta, halthet på grund av sjukdom l. skada i höften l. höfterna (av RO, sbst.2, o. HALT, adj., resp. HALTA, sbst.); senare delen är GRÄS; linnea användes förr ss. botemedel mot gikt; stavningen med o avser möjl. att återge det bakre a-ljud som bl. a. förekommer i ställning före lt i Västerb.]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) halvbusken Linnæa borealis Lin., linnea; jfr GIKT-GRÄS 3. Liljeblad Fl. 346 (1816; från Västerb.). Hon visste, var .. rohaltgräset var tätast och bäst, den lilla späda ört, som .. hjälper mot halthet i ron. Väring Vint. 71 (1927).

 

Spalt R 2371 band 22, 1959

Webbansvarig