| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROMANTISERA rωm1antise4ra l. rω1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
I. tr.
1) (†) med avs. på ett litterärt värk: omarbeta (ngt) i romantisk riktning; omskriva (ngt) i romanform l. dyl.; jfr 2. Att romantisera antikens mästerstycken. Lyceum 2: 29 (1811). En fri romantiserad öfversättning af Bions täcka Idyllion. SvLitTidn. 1819, sp. 148.
2) ge en sådan framställning av ngt, som med avs. på form o. innehåll mer l. mindre överensstämmer med romanens; numera i sht med tanke på att framställningen utgör en mer l. mindre fri omdiktning av värkligheten, i allm. innebärande en förändring i romantisk riktning l. en allmän försköning l. idealisering; ofta liktydigt med: ge en förskönad l. idealiserad bild av ngt; med obj. betecknande antingen framställningen l. det skildrade; äv. abs.; stundom svårt att skilja från 3 l. (i äldre ex.) 1. Det sätt, hvarpå Florian, Meissner och andra af deras samtida romantiserat Romerska historien. SvLittFT 1833, sp. 332. (Zilliacus’ utvandrarhistorier från USA) äro ofta starkt romantiserade och det är svårt att säga, i vilken mån de grunda sig på verkliga händelser. Gummerus Zilliacus 43 (1933). Romantiserad är inte .. den bild av (den avsatte tiggarprästen) Branzell som Harald Kidde ger i Jærnet. Olsson Fröding 44 (1950).
3) hos sig själv l. hos andra skapa en romantisk (från värkligheten avvikande) bild av l. föreställning om (ngn l. ngt), ge (ngn l. ngt) ett romantiskt skimmer o. d.; jfr 2. (J. O. Wallin) är hvarken den förste eller den siste skald, som romantiserat prästämbetet. KyrkohÅ 1916, s. 48. Den romantiserade skarpskytterörelsen omkring förra seklets mitt. SvTidskr. 1931, s. 353. Att idealisera och romantisera arbetarna och arbetet. Lo-Johansson Förf. 94 (1957).
4) (mera tillf.) med person- l. saksubj.: ge (ngt) en romantisk karaktär, göra romantisk. En vacker, väl ansad och gallrad tallskog romantiserar öns sydöstra sida. Åslund TaflNorrl. II. 1: 36 (1861). I versionen uti Poetisk kalender för 1812, första upplagan, har ”Lina” till och med romantiserats till ”Liana”. Vetterlund Skissbl. 72 (1914).
II. (†) refl., = III. Sjelfva bonne amie .. gick och romantiserade sig, gnolande på en ”Fransysk air” (under promenaden i trädgården). Knorring Qvinn. 3: 79 (1836). Dens. Förh. 2: 392 (1843).
III. (numera föga br.) intr.: hänge sig åt romantiska stämningar l. drömmar l. fantasier; äv. närmande sig bet.: svärma. Att ha erhållit ett dolkstygn är redan ett stort steg i en sjuttonårig, känslofull, romantiserande flickas ynnest. Kullberg Mem. 1: 69 (1835). (På gångvägen längs stranden i Cuxhaven) får man se unga damer romantisera på rullskridskor. Holmström ResHoll. 48 (1915).
IV. i p. pr. i vissa, mer l. mindre adjektiviska anv.
1) om (skapare av) litteratur- l. konstalster: som romantiserar värkligheten l. utgör en romantisering därav l. ger en romantiserad bild därav. Den s. k. romantiserande historien har .. blifvit liktydig med förfalskad historia. Forssell Stud. 1: 25 (1866, 1875). En romantiserande naturskildrare. Josephson Romant. 50 (1926; om målare).
2) om åskådning l. kultur o. d.: som har en mer l. mindre utpräglat romantisk karaktär. Denna romantiserande religionsåskådning bryter (vid 1800-talets början) mot upplysningstidens torra reflexionsreligion. KyrkohÅ 1914, s. 338. Den romantiserande riddarkulturen i Burgund. Grimberg VärldH 7: 267 (1936).
Spalt R 2416 band 22, 1959