| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROMAN rωma4n, sbst.2, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) skönlitterärt värk (i allm. på prosa) med helt l. delvis uppdiktat innehåll, som utgöres av en längre sammanhängande berättelse om l. skildring av ngt (t. ex. ett händelseförlopp, en människas liv l. ett avsnitt därav, en epok i ett lands l. samhälles historia, livet i en viss samhällsmiljö); i ä. tid stundom med mera begränsad bet., om sådana värk med fantastiskt l. starkt känslomässigt innehåll. Historisk, borgerlig, social, realistisk, naturalistisk, psykologisk, satirisk roman. Roman i brevform. Roman på vers. Skriva en roman. Han satt och läste en roman. Sluka romaner (ngt vard.). Rydelius Förn. 23 (1718, 1737). Tu läser i Postillan, thet är godt, bättre, än tu läste en Roman. Scherping Cober 1: 2 (1734). Roman .. (dvs.) En dicktad historia om synnerliga bedrifter, särdeles i kärleks äfventyr. Sahlstedt (1773). En Roman i ordets äkta mening, är en romantisk bok, eller framställningen af ett romantiskt lif. SvLitTidn. 1813, sp. 353. (Tolstojs) Krig och fred är .. en av de yppersta realistiska romaner som någonsin skrivits. Böök 4Sekl. 139 (1928). Det är bara i romaner som kärlek gör folk bättre. Boye Ast. 180 (1931). — jfr BILDNINGS-, BONDE-, BREV-, DETEKTIV-, FAMILJE-, FÖLJETONGS-, HERDE-, IDÉ-, INDIGNATIONS-, JAG-, KRIMINAL-, KÄRLEKS-, MISS-, NYCKEL-, PIG-, PIKARESK-, PRIS-, PROBLEM-, PROLETÄR-, PROSA-, RIDDAR-, RÖVAR-, SALONGS-, SAMHÄLLS-, SJÖ-, SKRÄCK-, SKÄLM-, SLÄKT-, SPÖK-, TENDENS-, TIDS-, UTVECKLINGS-, VERS-, ÄKTENSKAPS-, ÄVENTYRS-ROMAN m. fl.
2) bildl.
a) (†) om framställning l. yttrande vars innehåll icke är (helt) faktiskt, utan helt l. delvis utgöres av förmodanden l. hypoteser l. ngt fritt uppfunnet l. uppdiktat l. osannolikt l. osant, l. om fritt uppfunnen l. uppdiktad l. hopfantiserad företeelse o. d.; jfr DIKT, sbst.1 4, HISTORIA II 6 a, LÖGN 2, SAGA. Månge af mine Läsare lära vara så vande vid den brukelige kärleken mellan nästa och nästa, menniskia och menniskia, at de hålla .. (den omnämnde välgöraren) för en Roman, en dikt, en drömsak. Dalin Arg. 2: 295 (1734, 1754). Hvarigenom har Marwood kunnat förvä(r)fva sig en sådan förespråkerska, som uppbjuder hela sin uppfinnings konst, för att påtruga mig en bländande Roman om henne? Fahlcrantz Lessing Samps. 80 (1822).
b) (i vitter stil) om (den mer l. mindre romanliknande berättelsen om) vad som tilldragit sig med ngn l. ngt l. ngns l. ngts öden l. utveckling, historia (se d. o. II (1 o.) 4); ofta med särskild tanke på romantiska l. märkvärdiga händelser o. d.; jfr a, c. Hon berättade sitt livs roman för oss. Thorild 4: 126 (1794). Betraktadt i sin helhet, är väl hvar menniskas lif en roman, en liten episod i den stora romanen Lifsens bok. Bremer Grann. 1: 40 (1837). Hvarje ord, om man följer det genom tiderna, har sin lilla roman. Rydberg KultFörel. 6: 427 (1888). Stålets roman. Sanden (1929; boktitel). Historien om .. (Peder Månssons) kamp för Vadstenaklostrets rätt till .. (Birgittahuset i Rom) är en hel liten roman, som icke här kan berättas. SvKyrkH 2: 509 (1941).
c) [specialanv. av b] (i vitter stil) kärlekshistoria, kärleksäventyr, kärlekssaga; kärleksaffär; stundom med särskild tanke på antingen en kärlekshistoria av mera romantiskt slag l. ett jämförelsevis oskyldigt, svärmiskt kärleksäventyr. Uppleva en roman. (Slutligen kastar sig den unga frun i galantens armar) Ty Venus eller Fahn / Tåhl eij att saken blijr wid skämt och wid Roman. ÖB 31 (1712); jfr a. Leopold 1: 449 (1814). Det (var) slut med kamrer Strands första och sista roman. Hedenstierna FruW 134 (1890). Då .. (J. G. Oxenstierna) diktar Hoppet, står han midt uppe i sin roman med Susanna Frid. Lamm Oxenst. 234 (1911). Hedberg Blomb. 299 (1953). — jfr KÄRLEKS-ROMAN. — särsk. [jfr (ä.) d. spille en roman] (†) i uttr. spela en roman (med ngn), ha en kärleksaffär l. kärlekshistoria (med ngn). ClLivijn (1805) hos Hjärne DagDrabbn. 203. De flesta romaner, dem man spelar med brunetter, slutas något platt. Dens. 1: 179 (1817). Fahlcrantz Schiller Fiesko 140 (1821). Dalin (1871).
d) (†) övergående i bet.: (romantiskt) äventyr l. romantik l. dyl. Jag tror i sanning, att det nu för tiden finnas mera roman i äktenskapen efter än före detsamma. Bremer Brev 2: 81 (1840); jfr c. Det är litet roman med det huset, Casa Gigli. Bildt Ital. 133 (1896).
-ARTAD, p. adj. [jfr t. romanartig] som har karaktären av en roman; som liknar en roman l. sådant som brukar skildras l. förekomma i romaner. Atterbom VittH 213 (1845). —
-BIBLIOTEK. [jfr t. romanbibliothek]
1) (mera tillf.) bibliotek (se d. o. 1) som omfattar en större samling av romaner. Dalin (1855). IllSvLittH 1: 54 (1955).
2) (likformigt utstyrd) serie av romaner, utgiven under en samlingstitel; jfr bibliotek 2. Roman-bibliothek. (1802; boktitel). Wahlströms romanbibliotek. Grå serien. (1954; titel). —
-BLAD. (om ä. förh., vard.) tidning för publicering av romaner. Romanbladet. (1865—67; titel på tidskrift). —
-BOK; pl. -böcker. bok som utgör en roman. Strindberg Giftas 1: 1 (1884). Moberg Sedebetyg 234 (1935). —
-DIKTANDE, p. adj. (numera nästan bl. i vitter stil, föga br.) romanskrivande. Atterbom Minn. 63 (i senare bearbetat brev fr. 1817). —
-DIKTARE. [jfr t. romandichter] (numera nästan bl. i vitter stil, föga br.) = -författare. Phosph. 1812, s. 143. NordT 1888, s. 246. WoH (1904). —
-DIKTNING. [jfr t. romandichtung] jfr diktning, sbst.1 2 a, c, d. Rydbergs romandiktning. Rudin i 3SAH 11: 25 (1896). —
-FABRIKATION. nedsättande, om (ett i stor skala o. på ett schablonmässigt sätt bedrivet) författande av romaner. Almquist VärldH 7: 524 (1928). —
-FANTASI. (numera bl. tillf.) fantasi (se d. o. 3) av det slag som brukar förekomma i romaner. Altén Schachm. 67 (1798). —
-FIGUR. [jfr t. romanfigur] diktad person i en roman; jfr figur 4; äv. oeg. l. bildl., om värklig person som liknar en sådan figur. TurÅ 1948, s. 19. —
-FORM; pl. (i bet. 2) -er.
1) den litterära form som romanen representerar. Frey 1850, s. 98. I romanform. Agrell Tolstoj Kar. 1: 2 (1926).
2) om visst slag av romaner, romangenre. Att den enda romanform .. (Fröding) verkligen älskat var den historiska. Olsson Fröding 158 (1950). —
-FÖRSÖK. konkret, om ngt som utgör resultatet av ngns (första) försök att skriva en roman. Hammarsköld SvVitt. 2: 174 (1819). Lamm i 3SAH LIII. 2: 383 (1942). —
-GENRE. litt.-hist.
2) om visst slag av romaner. Den tredje spanska romangenren, pikareskromanen. Sylwan (o. Bing) 1: 207 (1910). —
-GRILLER, pl., ngn gg n. sg. griller som bottna i värklighetsfrämmande, överspända, romantiska idéer av det slag som brukar förekomma hos romanfigurer; griller som man fått gm läsning av romaner. Envallsson OförtMöt. 20 (1786). Ridderstad Samv. 1: 90 (1851; n. sg.). Hellström Malmros 331 (1931). —
-HJÄLTE. [jfr t. romanheld] diktad person som är huvudpersonen l. hjälten i en roman; äv. om en värklig person som handlar o. uppträder ss. l. söker efterlikna en sådan. Dalin Arg. 1: 286 (1754). Jag är alls ingen romanhjälte. Blanche Tafl. 2: 97 (1845, 1856). Björck HeidenstSek. 31 (1946). —
-HJÄLTINNA. [jfr t. romanheldin] kvinnlig romanhjälte. Dalin Arg. 2: 112 (1734, 1754). Carolina var ingen Roman-Hjeltinna. Hon hade et menskligt hjerta. Eurén Kotzebue Orth. 2: 12 (1794). —
-IDÉ. särsk. (i vitter stil): överspänd, värklighetsfrämmande, romantisk idé av det slag som brukar förekomma hos figurerna i en roman; överspänd osv. idé som man fått gm läsning av romaner. Stiernstolpe Müller Thom. 4: 61 (1804). Schück Shaksp. 1: 399 (1916). —
-KONST. i sht litt.-hist. om författandet av romaner ss. en särskild konstart; äv. mer l. mindre konkret, sammanfattande, om romanlitteraturen av visst slag l. från ett visst land l. skede o. d. Svea 14: 116 (1831). Vanity Fair .. är mästerverket i realistisk romankonst. Hallström LevDikt 244 (1914). (Sakligheten) har tidigare kanske mindre ofta kommit till synes i svensk romankonst. Hesselman i 3SAH LIII. 1: 46 (1942). —
-KÄRLEK. [jfr t. romanliebe] (i vitter stil) kärlek sådan den skildras i romaner; romantisk kärlek. Dalin Arg. 1: 332 (1733, 1754). Kuylenstierna-Wenster Ber. 147 (1898). —
-LEKTYR. [jfr t. romanlektüre] lektyr som utgöres av roman(er); äv. (numera bl. tillf.) abstr.: läsning av roman(er). Stiernstolpe Müller Thom. 3: 94 (1804). Ifrig romanlecture. Topelius Dagb. 4: 248 (1840). En viss spänning som vid romanlektyr. Fornv. 1944, s. 370. —
-LIK, adj. som liknar en roman l. sådant som brukar förekomma l. framställas i romaner; förr äv. liktydigt med: värklighetsfrämmande, fantastisk, romantisk o. d. Cartesii hvirflar och andra romanlika inbilningar. SvMerc. 1: 662 (1756). Margaretas och hennes sons öde var romanlikt. JPTheorell i 2SAH 8: 60 (1816). Franzén Minnest. 2: 333 (1829). Östergren (1936). —
-LITTERATUR. litt.-hist. litteratur som utgöres av romaner; särsk. sammanfattande, om samtliga romaner av visst slag l. från ett visst land l. skede o. d. SvLitTidn. 1818, sp. 431. —
-LÄSANDE, p. adj. PoetK 1812, 2: 23. Den älskvärda romanläsande allmänheten. BEMalmström 7: 337 (1844). —
-LÄSERI03~002 l. 01004. [jfr ä. t. romanleserei] (numera föga br.) romanläsande. Bremer Sysk. 1: 120 (1848). CJLAlmqvist (1854) hos Berg Almquist 492. —
-LÄSERSKA. Wikforss 2: 418 (1804). Fru Löfberg var en ifrig romanläserska. Benedictsson Eftersk. 96 (c. 1885). —
-LÄSNING.
2) (mera tillf.) konkret: lektyr som utgöres av romaner, romanlitteratur. Beskow i 2SAH 30: 227 (1857). —
-MÄSSIG. [jfr t. romanmässig] som har karaktären av en roman; som liknar en roman l. sådant som brukar förekomma l. skildras i romaner. JournLTh. 1811, s. 390. Det romanmässiga och det rent självbiografiska blandar sig .. oskiljaktigt i (U. Hiärnes herderoman ”Stratonice”). SvLittH 1: 301 (1919). —
-NAMN. särsk. om namn av det slag som brukar ges åt romanfigurer. Tegnér Brev 1: 180 (1810). Bremer Nina 435 (1835). —
-ORD. ord av det slag som brukar användas i romaner; ofta med tanke på ord tillhörande det högtravande, förkonstlade språk som i sht förr användes i romaner. Söderberg Glas 10 (1905). —
-POEM. (mera tillf.) längre poem med roman likt innehåll, versroman. Järta (1830) i 3SAH XL. 2: 149. —
-PRISTÄVLING~020, äv. ~200. pristävling gällande författandet av en roman. Nyblom Högv. Titelbl. (1907). —
-PRODUKTION. produktion l. framställning av romaner; ofta konkret, sammanfattande, om samtliga romaner författade av en viss person l. från ett visst land l. skede o. d. IllSvLittH 3: 397 (1956). —
-SERIE. serie av romaner; särsk. om likformigt utstyrd serie av romaner, utgiven under en samlingstitel. Chelius Romanserie N:o 30—31. (1918; titel). —
-SKRIVANDE, p. adj. som skriver romaner. Sturzen-Becker SvSkönl. 164 (1845). De romanskrivande gifta damerna. IllSvLittH 3: 404 (1956). —
-SKRIVARE. [jfr t. romanschreiber] (numera bl. tillf.) = -författare. GSack i G2AKärlekshandel A 3 a (1768). Björkman (1889). —
-SKRIVERI03~002 l. 01004. [jfr t. romanschreiberei] (numera bl. ngt ålderdomligt l. skämts.) = -författande, sbst. SvLittFT 1834, sp. 587. SvTidskr. 1895, s. 30. Östergren (1936). —
-SKRIVERSKA. [jfr t. romanschreiberin] (numera bl. tillf.) kvinnlig romanförfattare. Altén Schachm. 29 (1798). —
-SLUT, n. slut på en roman; sätt varpå en roman slutar. De banala romansluten, der de älskande ”få hvarandra och bli lyckliga”. Samtiden 1873, s. 123. —
-SPRÅK, sbst.2 (sbst.1 se roman, sbst.1 ssgr) om språket i en roman l. språk av det slag som brukar användas i romaner; ofta med tanke på det högtravande, förkonstlade språk som i sht förr användes i romaner. Ni talar Romanspråk, mina Herrar! Granberg Dram. 111 (1811). —
-STIL. särsk. om språkstilen i romaner; jfr -språk, sbst.2 Holmberg 2: 696 (1795). Crusenstolpe Mor. 2: 83 (1840). —
-TEKNIK. litt.-hist. teknik som användes vid utformandet l. uppbyggandet av en roman. Böök Roman. 57 (1907). —
-UNGE, r. l. m. (†) om roman; dels använt av författare ss. en modest beteckning för ett alster av hans hand, dels allmännare, ss. beteckning för en roman av mindre omfattning. Nordstjernan 1846, s. 67. De sju romanungar som innehållas i detta lilla häfte. Samtiden 1874, s. 719. —
-VIS, n. i uttr. på romanvis, på ett sätt som är karakteristiskt för romaner. Samtiden 1873, s. 287. På äkta romanvis. Hedén 4: 301 (1922). —
-VISA, r. l. f. [efter d. romanvise] litt.-hist. folkvisa (avsedd till lektyr) som utmärkes av stor längd o. ett romanlikt innehåll (särsk. äventyr o. romantiska händelser). (Schück o.) Warburg LittH 1: 152 (1896). —
-ÖVERSÄTTNING~0020, äv. ~2010. översättning av en roman l. romaner; äv. konkretare, om den gjorda översättningen l. den översatta romanen. BvBeskow (1833) hos Stiernstolpe ESkr. 6 (abstr.). Eichhorn Stud. 1: 264 (1869; konkret).
B (†): ROMANS-VÄRD, adj. värd att skildras i en roman, romantisk o. d. Romansvärda äfventyr. Nordenflycht (SVS) 3: 214 (1745).
ROMANERI, n. (†) nedsättande: förhållandet att leva i romanernas värld o. vara romantiskt överspänd l. dyl. Doter Regina är besatt med sitt romaneri. Almqvist Amor. 302 (1839).
Spalt R 2400 band 22, 1959