Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROMBOID rom1bωi4d (trestavigt) l. -bo- (rhomboi´d Weste; råmmbå´jd Dalin; rom1bωi4d l. rωm1LoW (1911)), adj. o. sbst.; ss. adj. utan böjningsform för n. sg. obest.; ss. sbst. r. l. m., best. -en, pl. -er.
Ordformer
(förr äv. rho-)
Etymologi
[jfr t. rhomboid, sbst., eng. rhomboid, adj. o. sbst., fr. rhomboïde, sbst., senlat. rhomboides, sbst.; av gr. ῥομβοειδής, adj., resp. ῥομβοειδές, sbst. n. av ῥομβοειδής, till ῥόμβος (se ROMB, sbst.2) o. εἶδος, utseende, gestalt (jfr CISSOID, ELLIPSOID, GEOID, PARABOLOID m. fl.)]
I. (föga br.) adj.: romboidformig, romboidisk; rombisk. (Det svenska landområdets längdsidors) romboida dragning åt öster. Kjellén SvGeogr. 95 (1900). Wernstedt (1951).
II. geom. sbst.: snedvinklig, oliksidig parallellogram; i vetenskapligt fackspr. stundom allmännare, liktydigt med: parallellogram. Strömer Eucl. I. 1: 5 (1744). Nygren UppslBMatFysKemi (1950).
Ssgr: (I, II, geom.) ROMBOID-FORM; pl. -er. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 155.
(I, II) -FORMIG. Björkman (1889).
(II) -VIS, n. (†) i uttr. i romboidvis, i stycken med romboidisk yta. Linné Dal. 61 (1734).
Avledn. (till I, II): ROMBOIDAL, se d. o.
ROMBOIDISK, adj. geom. om figur l. yta l. om solid kropp med tanke väsentligen på dess konturlinje l. yta: som resp. vars konturlinje l. yta har formen av l. bildar l. utgör en romboid (l. romb), romboid- (l. romb)formig; jfr rombisk. Holmberg 2: 682 (1795). Skifferhacka .. med romboidiskt snitt. RedStHMus. 1919, s. 16. Det monoklina prismat begränsas av fyra romboïdiska ytor. Gertz o. Grönwall Min. 19 (1923). Alm BlVap. 97 (1932). särsk. (†) i uttr. Romboidiska nätet, Rombiska nätet. Melanderhjelm Astr. 1: 60 (1795). 2NF (1915).

 

Spalt R 2424 band 22, 1959

Webbansvarig