Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROMBOIDAL rom1bωida4l (fyrstavigt) l. -bo-, l. 01—, adj.; adv. -T.
1) (utom ss. förled i ssgn -HARV numera föga br.) om figur l. yta o. d.: romboidisk; rombisk (se d. o. 1). VetAH 1811, s. 136. Ekbohrn (1904).
2) (i fackspr., numera föga br.) om solid kropp, särsk. kristall; = ROMBISK 2. Berzelius ÅrsbVetA 1823, s. 135.
(1) -HARV. lant. en i sht förr använd slätharv av äldre typ med rombisk l. romboidisk ram; jfr diagonal-harv. QLbr. 1837, s. 149. SkrSkånHushS II. 2: 55 (1920; om ä. förh.). —
1) till 1, om figur l. yta o. d.; = rombisk 1. Fischerström Mäl. 239 (1785). Någre (mattor) hade en ljusgrön botn, med röda fyrkantige eller Rhomboidaliske fläckar. Cook 3Resa 481 (1787). FKM 3: 279 (1810).
2) till 2, om solid kropp (särsk. kristall); = rombisk 2. Wallerius Min. 60 (1747). Torfven staplades på kant .., skuren i cubiska el. romboidaliska stycken. Barchæus LandthHall. 49 (1773). Rhomboidaliska Crystaller. Rinman JärnH 647 (1782). Dalin FrSvLex. 2: 422 (1843). särsk. [jfr nylat. musculus rhomboides] i uttr. romboidalisk muskel, om var o. en av de två muskler som förbinda de fyra övre bröstkotornas o. de två nedersta halskotornas ”processus spinales” (opariga, bakåt riktade utskott) med skulderbladet. Hernquist Hästanat. 19 (1778).
Spalt R 2425 band 22, 1959