Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROMBOIDAL rom1bωida4l (fyrstavigt) l. -bo-, l. 01—, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. rh-)
Etymologi
[jfr eng. rhomboidal, fr. rhomboïdal, nylat. rhomboidalis; avledn. av ROMBOID]
1) (utom ss. förled i ssgn -HARV numera föga br.) om figur l. yta o. d.: romboidisk; rombisk (se d. o. 1). VetAH 1811, s. 136. Ekbohrn (1904).
2) (i fackspr., numera föga br.) om solid kropp, särsk. kristall; = ROMBISK 2. Berzelius ÅrsbVetA 1823, s. 135.
Ssgr: (1, 2) ROMBOIDAL-DODEKAEDER. (†) rombdodekaeder. FKM 4: 386 (1815). Erdmann Min. 29 (1860). —
(1) -HARV. lant. en i sht förr använd slätharv av äldre typ med rombisk l. romboidisk ram; jfr diagonal-harv. QLbr. 1837, s. 149. SkrSkånHushS II. 2: 55 (1920; om ä. förh.). —
(2) -SALPETER. (†) natronsalpeter (med rombiska kristaller). FKM 2: 150 (1807).
Avledn.: ROMBOIDALISK l. ROMBOIDALSK, adj. (-isk 1747—1843. -sk 1785) (†)
1) till 1, om figur l. yta o. d.; = rombisk 1. Fischerström Mäl. 239 (1785). Någre (mattor) hade en ljusgrön botn, med röda fyrkantige eller Rhomboidaliske fläckar. Cook 3Resa 481 (1787). FKM 3: 279 (1810).
2) till 2, om solid kropp (särsk. kristall); = rombisk 2. Wallerius Min. 60 (1747). Torfven staplades på kant .., skuren i cubiska el. romboidaliska stycken. Barchæus LandthHall. 49 (1773). Rhomboidaliska Crystaller. Rinman JärnH 647 (1782). Dalin FrSvLex. 2: 422 (1843). särsk. [jfr nylat. musculus rhomboides] i uttr. romboidalisk muskel, om var o. en av de två muskler som förbinda de fyra övre bröstkotornas o. de två nedersta halskotornas ”processus spinales” (opariga, bakåt riktade utskott) med skulderbladet. Hernquist Hästanat. 19 (1778).

 

Spalt R 2425 band 22, 1959

Webbansvarig