| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROTVÄLSKA rω3t~väl2ska, r. l. f.; best. -an.
1) hemligt gruppspråk (som i sht användes av kriminella element o.) som uppstått gm avsiktlig förvrängning (vanl. enl. visst system) av modersmålet o. ofta äv. gm inlån av främmande ord (i svensk rotvälska i sht från rommani); äv. sammanfattande, om sådana hemliga språk. När .. (boråsarna) willja tala något förtäckt sins emillan .., så bruka en del ett af swenskan til ordens stafwelser brutit och wridit språk .., thet ock någre kalla Rotwellska. Dal Boëros. 108 (1719). (Fr.) Argot, .. (sv.) rothvelska, et otydeligt språk som spetzbofvar bruka sins emillan. Möller 1: 98 (1745). Nåiderne brukade sins emellan ett slags rotvälska. Düben Lappl. 272 (1873). I Stockholm hafva vi funnit fem slags rotvälska. (Lundin o.) Strindberg GSthm 530 (1882). Den s. k. ”rotvälska” .., som brukas af zigenare i Spanien och af vissa tattare. Noreen VS 1: 40 (1903). 2SvUppslB 13: 187 (1949; sammanfattande). — jfr SKOJARE-ROTVÄLSKA.
2) allmännare, om främmande språk som ter sig obegripligt l. svårförståeligt, ”mesopotamiska”; äv. om obegripligt l. svårförståeligt tal på ett främmande språk. Ernhoffer Ench. 85 a (1591). ”Hvad hin är det för rotvälska?” frågade baronen. ”Det är ju hebreiska alfabetet”, upplyste informatorn. Blanche Bild. 1: 166 (1863). Det är rotvälska för mig. Schulthess (1885). (Nunnorna i divertissemanget) började .. sjunga en latinsk rotvälska, sammansatt af en mängd betydelselösa ord. Bonde (o. Klercker) HedvElChDagb. 1: 430 (1902). Det ”falska Kanton, där folk talar en rotvälska som inga andra än aporna begriper”. Wieselgren Waln LandsflH 206 (1934).
3) om blandspråk; i sht nedsättande. (Vissa schweizare tala) romaniska (en af latin och flera andra språk blandad rotvälska). (Stenhammar o.) Palmblad II. 2: 124 (1826). All Portugisiska förefaller mig .. som en vämjelig rotvälska emellan Spanska och Fransyska. Gosselman Sjöm. 1: 60 (1839). Dansken Henrik Koppel .. skrev utmärkta kåserier, visserligen på dansk-svensk rotvälska, som måste tvättas. UrDNHist. 1: 203 (1952). — jfr PIDGIN-ROTVÄLSKA.
4) nedsättande, om okultiverat l. urartat språk; äv. om (icke assimilerade) främmande element (jfr 3, 5) l. språkfel o. d. vilka anses vittna om språklig urartning l. brist på kultur. Wulf Köppen 2: 526 (1800). Det svenska språket blifver slutligen, om .. (bruket av alternativ böjning av vissa sbst.) får fortgå, en fullkomlig rotvälska. Pipon SvSpr. 140 (1878). Det lefvande alldagliga tungomålet .. var .. (under yngre medeltiden) djupt föraktadt såsom en barbarisk rotvälska. Verd. 1886, s. 51. Helt främmande, obearbetade och stundom knappt förstådda (engelska lån-)ord, som bilda rena rotvälskan i det svenska tungomålet. OoB 1936, s. 255.
5) om tillkrånglat l. oklart bruk av modersmålet i muntlig l. skriftlig framställning; i sht (nedsättande) om för utomstående svårförståeligt fack- l. specialistspråk; stundom: jargong, kotterispråk. De Geer VSkr. 1: 178 (1844, 1892). (Geijer försmådde) lika mycket alla gustavianskt akademiska fraser, som den fosforistiska rotvälskan. Sturzen-Becker 1: 28 (1845, 1861). Vid universiteten skulle jag förbjuda professorerna att tala rotvälska från katedern. Fröding Eftersk. 2: 42 (1894, 1910). Friherrinnan behärskade med fulländat mästerskap modets rotvälska, som är svårbegripligare än filosofiens. Siwertz Varuh. 86 (1926). Någon gång urartar .. skrivsättet genom en alltför stor anhopning av medicinska termer till en ganska onjutbar rotvälska. HT 1943, s. 324.
Spalt R 2680 band 22, 1959