Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUGAD l. RUGEN, p. adj.
Ordformer
(ruet, n. sg.? 1554 (: Swart Ruet Sam(m)et)—1565 (: Rött ruett sameth). rugad 1554 (: Rugett Sammett), 1561—1565, 1578 (: rwget Sam(m)et). rugen 1560 (: rugen samett))
Etymologi
[(ombildning efter mönster av p. adj. på -ad resp. -en) av mlt. (ge)rūget, p. pf. av rūgen, rugga (se RUGA, v.1), l. av ruge (biform till RUG, adj.). — Jfr RUGA, v.1, RUGGIG]
Anm. Här icke upptagna användningar av rugad behandlas under RUGA, v.1 (†)
1) om tyg: som har lugg, luddig, ruggad; jfr RUG, adj. 2, RUGGIG I 3. Swartt Rugett Sammett. KlädkamRSthm 1554 E, s. 12 a. Därs. 1561, s. 75 a. Rugatt Sammett. Därs. 1565 C, s. 2 a. Rwget Sam(m)et. TullbSthm 27/5 1578.
2) om talg: icke renad, rå; jfr RUG, adj. 3. Rugatth fåretalgh. ArkliR 1562, avd. 26 (1563). Därs. avd. 33.

 

Spalt R 2762 band 22, 1959

Webbansvarig