Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
RUG l. (anträffat bl. ss. förled i ssgr l. i uttr. som kunna fattas ss. ssgr) RU l. RUGE l. RUGU, adj. Anm. Ordet var sannol. oböjligt.
(†)
1) som har ojämn l. skrovlig yta, som icke är slipad l. polerad. Ölands steen rug alnar — 2,790(.) Pollerat steen alnar — 30,376. OxBr. 11: 784 (1640). 1 Sansteens portall .. Noch Rug eller gemen sansten. BoupptSthm 1675, s. 593 b.
2) om tyg o. d.: som har lugg (se LUGG, sbst.1 b) l. nock, luddig, ruggad; anträffat bl. ss. förled i ssgr l. i uttr. som kunna fattas ss. ssgr.
-FILT. ruggad filt (se filt, sbst.1 1); anträffat bl. ss. förled i ssgn rugfilt-mössa; jfr rugg-filt.
Ssg: rugfilt-mössa. (†) mössa av ruggad filt. Till foder under Hans Kongl. M:ts Ruufiltmössa små sablar (dvs. sobelskinn) 3 st. Hallenberg Hist. 1: 21 (i handl. fr. 1609). —
-FODER-SAMMET. ett slags ruggad sammet använd ss. foder; jfr -sammet. KlädkamRSthm 1561 H, s. 58 a. —
-HATT. (rug- 1583 (: Bonde rug hatt(er)). ruge- 1647 (möjl. icke ssg)—1651 (möjl. icke ssg)) hatt med nockor l. med uppruggad yta; jfr nock-hatt, ragg-hatt. Swartt Rughe hatt. KlädkamRSthm 1647, s. 4 a; möjl. icke ssg. 5 str Rughe Hattar. Därs. 1651 A, parti 68; möjl. icke ssg. jfr: Bonde rug hatt(er). TullbSthm 1/10 1583. —
(3) -HONUNG. (rug- 1536 (möjl. icke ssg). ruge- 1571 (möjl. icke ssg)) [jfr t. rau(c)hhonig] oren honung; sannol. om honung som utvunnits gm att man sönderstött vaxkakor med honung i (motsatt: självrunnen honung). Rugh hånegh. TullbSthm 1536, s. 52 a; möjl. icke ssg. Ruge ho(n)nungh. Därs. 12/10 1571; möjl. icke ssg. —
(1, 3) -HUGGA. [jfr d. ruhugge; jfr äv. mlt. rūchhower, skeppstimmerman som grovhugger virke] grovhugga virke (till fartygsbygge). AmirCollProt. 1/4 1667. —
(3) -MÄSSING. [jfr holl. ruwmessing] råmässing. 12263 ℔ Rugh Messing som dhen uhtur hyttorne kommer. BoupptSthm 1680, s. 380 a, Bil. (1679); möjl. icke ssg. —
-PLYSCH. (rug- 1658 (: RugPlyss muff)—1698. ruge- 1673) ruggad plysch; jfr rugg-plysch. Rugh plÿs. KlädkamRSthm 1664, s. 42; möjl. icke ssg. Bouppt. 1671 (i Riksark.). Stolar med rugplys. BoupptRasbo 1698.
(3) -PÄRLA, r. l. f. om obearbetad (icke slipad) pärla. Enn RughPerla Såsom ett döde huffuudh (dvs. en dödskalle). HusgKamRSthm 1630, s. 117 b. —
-SAMMET. (rug- 1560 (möjl. icke ssg), 1566—1619 (möjl. icke ssg). ruge- 1660 (: Ruesammetz muff)) ruggad sammet; jfr rugg-sammet. Swarth rugh sameth. KlädkamRSthm 1560 E, s. 66 a; möjl. icke ssg. Därs. 1566 A, s. 3 a. Kortt Rwgh Samet. Därs. 1619 A, s. 18 b; möjl. icke ssg.
-SILKE. flocksilke. (Varor som genom Nyen utföras från Ingermanland äro bl. a.) Oxehwdar, koohwdar, elendzläder, rughsilcke, zablar, .. saltpetter. ASScF 18: 498 (1642). —
(1) -SLAGEN, p. adj. om bägare av metall: som gm bearbetning fått ojämn l. småbucklig yta. 1 Stuckin bägare om 5 7/8 lod .. 1 Rugslagen dito om 4 1/2 lod. BoupptSthm 1681, s. 269 b (efter guldsmed). Därs. 270 a. —
(1) -STEN. [jfr mlt. rūstēn, rūchstēn, rūgenstēn] ojämn o. opolerad (kalk)sten; jfr rå-sten. (Stenhuggeriet skall) all rugh steen .. Eder afhandla, then skura, jäncka och pollera. Stiernman Com. 2: 269 (1640); möjl. icke ssg. OxBr. 11: 825 (1645). —
(3) -TALG. (rug- 1560 (möjl. icke ssg). ruge- 1557—1563, 1573 (möjl. icke ssg). rugu- 1561 (möjl. icke ssg)) råtalg. (Erik Bengtsson skall uppbära) clartalg, rugetalg, syltetalg, surtalg. G1R 28: 19 (1557). ArkliR 1563, avd. 32. Ruge talgh. RA I. 2: 457 (1573); möjl. icke ssg. —
B: RUGE-BOMBASÄNG, -HATT, -HONUNG, -PLYSCH, -SAMMET, se A. —
-SARDUK. ett slags ruggat grovt tyg av blandat lingarn o. ullgarn. Sår duck — 2 stn .. Ruge sår duck — 1 st. TullbSthm 27/5 1583; möjl. icke ssg. —
-TALG, se A. —
(3) -VARA, f. [jfr holl. ruige waren] (obearbetad) råvara. At man holler wåra Wahrors Prijsz i god acht, thet ware sig ruge Waror eller ämbne; Eller ock giorde Hantwärck. Risingh KiöpH 19 (1669); möjl. icke ssg. Stiernman Com. 4: 284 (1680).
C: RUGU-TALG, se A.
Spalt R 2760 band 22, 1959