| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUMSTERA rumste4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(ngt vard.) uppträda på ett flängigt l. bråkigt l. bullersamt l. våldsamt sätt, syssla l. handskas med l. rota i l. leta efter ngt på ett flängigt l. ovarsamt l. bråkigt l. bullersamt sätt l. under åstadkommande av oordning l. kastande av föremål hit o. dit, stöka (om), rusta (om); husera (se d. o. 2), regera (se REGERA, v.1 7); föra väsen, väsnas, hålla liv; äv. med försvagning av den urspr. bet., närmande sig bet.: vara i livlig värksamhet l. rörelse, hålla till (på en plats) o. d. Schroderus Dict. 260 (c. 1635). Rumora (graszera, rumstera) the (dvs. de onda andarna) om midnatz tijdh, (kallas de) Dödöllior. Dens. Comenius 987 (1639; t. texten: rumpeln). I solsken rumstera här (i Kolmården) stigmän. Topelius Planet. 2: 18 (1889). Gamle assessorn var död ..; nu rumsterade arfvingarne i hans skåp och gömmor. Ahrenberg An. 3 (1891). Ett par flugsnappare rumstera över mitt huvud med ett diskret kvitter. GHT 1934, nr 144, s. 8. Det är ett fasligt rumsterande, när nån ska födas eller dö numera. Lo-Johansson Stat. 1: 257 (1936). Fru Brunell rumsterade i köket. Olsson Nye 189 (1947). — särsk.
a) i uttr. rumstera i ngt, röra (om) l. rota i ngt o. d. PT 1903, nr 239 A, s. 3. Att rumstera i en bunt gamla papper. Därs. 1909, nr 292 A, s. 3. Martinson OsynlÄlsk. 117 (1943).
b) i uttr. rumstera med ngt, stöka l. husera l. bråka med ngt, handskas med ngt på ett bullersamt l. flängigt sätt l. så att det kastas huller om buller l. bringas i oordning l. dyl.; stundom med försvagning av den urspr. bet., närmande sig bet.: syssla med ngt l. dyl. Jolin Mjölnarfr. 18 (1865). Allt rumsterandet med jord, bindslen och plantor (hade) bragt namnbrickorna i betänklig oordning. PT 1907, nr 99 A, s. 3. Speceristerna började tidigt på morgonen rumstera med sina lårar och lådor. Stiernstedt Liw. 56 (1925). Medan bilismen rumsterar med våra bostadsförhållanden och sprider de stora städernas befolkningar över en allt vidare yta, skapar den (osv.). GHT 1935, nr 218, s. 12.
1) (ngt vard.) stöka om, rusta om, vara i livlig värksamhet l. rörelse o. d.; tillf. äv. med saksubj. Ericson Fågelkås. 1: 47 (1906; om lustförnimmelser). Somliga (lärjungar) rumsterade om bland böcker och pennfodral i sina pulpeter. Swensson Willén 25 (1937). (Jag) vaknade .. av att en miljon myror rumsterade om nere vid mina fötter. DN(B) 1958, nr 4, s. 8.
2) (†) i uttr. rumstera om ngt, stöka med ngt (för att ändra på det). Rumstera om (den ännu icke tända) brasan. Topelius Vint. I. 1: 219 (1859, 1880).
Spalt R 2945 band 23, 1960