Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYCK-.
Ordformer
(äv. rück-)
Etymologi
[jfr d. ryk-; av t. rück-, i ssgr ofta förekommande förkortning av zurück (se under RYGG 4)]
(†) i ssgr: åter-, tillbaka- o. d.
Ssgr (†): RYCK-ATTEST. [jfr d. rykattest, mottagningsbevis, samt t. rückschein, revers, mottagningsbevis] intyg innehållande uppgift om att på ett fartyg lastat gods i orubbat skick anlänt till en hamn o. åter utförts därifrån (i regel till utlandet), vilket återsändes till inlastningshamnen (för tullrestitution o. d.), tullbevakningsattest. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 32, s. 35. Därs. 1899, I. 1: nr 54, s. 6. —
-GÅNGEN. [jfr t. die sache ist rückgegangen, saken har ej blivit utförd] i uttr. bliva ryckgången, icke bli av. CPiper (1710) i HH XXI. 1: 79. Min uthväxling, som lika fullt skulle för sig gå, fast General Weides och Gr. Strombergs blefve rückgången. Därs. 82. —
-MARSCH. [jfr t. rückmarsch] återtåg; jfr rygg-marsch. Fiendens ryckmarche. HFinlÖ 116 (1706).

 

Spalt R 3201 band 23, 1960

Webbansvarig