Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYM, sbst.4, r. l. m.; pl. -er.
Ordformer
(rheume 1799. rhume c. 1875. rhumer, pl. 1771—1789. rhymer, pl. 1826. rym 1842—c. 1875)
Etymologi
[av fr. rhume (ä. fr. äv. rheume), katarr, förkylning, snuva, av ffr. reume, rume, vätska, flytning, förkylning, av senlat. rheuma (se REUMA); jfr äv. (det från ffr. lånade) eng. rheum, flytning, katarr (i pl. äv.: reumatism)]
(†) benämning på olika förkylningssjukdomar l. reumatiska åkommor; jfr FLUSS, sbst.1 2, REUMA 2 o. REUMATISM. Ingen smörjning är tjenlig (mot en viss sjukdom) .. ty den hindrar utdunstningen, och kan ådraga samma fara, som då rhumer smörjas. VetAH 1771, s. 158. En svår rheume, som jag under resan ådrog mig, .. har hindrat mig at förr än nu skrifva Herr Professoren till. Porthan BrSamt. 1: 232 (1799). I allmänhetens begrepp, innefattar .. (gikt) icke allenast den egenteliga Gikten, utan äfven Rymatismen under namn af Torrvärk, Flygvärk, Rym. Nordblad Skeppsläk. 91 (1842). Tholander Ordl. (c. 1875).

 

Spalt R 3338 band 23, 1960

Webbansvarig