| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
1) egenskapen l. förhållandet att vara rådig; stundom liktydigt med dels: sinnesnärvaro, dels: beslutsamhet; i sht förr äv. allmännare: rådklokhet, klokhet. Lagerbring 1Hist. 1: 204 (1769). Hvad möjeligen kan uträttas, blir värkstält och kan Baron Lilljencrantzes rådighet och activitet icke nog berömmas. HH XXXII. 2: 47 (1784). Det är åt eder (dvs. Gustav Vasas) dygd, er rådighet, ert mod, / Som Sverge skyldigt är sit öfverblefna blod. Kellgren (SVS) 3: 203 (1785). At rådighet, fintlighet och en viss skickelighet äro bättre än kunskaper, för at vinna förmögenhet. Pilgren FigBröll. 136 (1785). Belöning må tilldelas den som vid släckning av skogseld visat särskild rådighet och nit. SFS 1938, s. 1696.
2) en persons rätt l. möjlighet att bestämma över sig o. sina handlingar; ngns möjlighet att bestämma över l. invärka på ett visst skeende; numera bl. ngn gg, uppfattat ss. bildl. anv. av 3 l. 4. Fri rådighet i handel och vandel. Strinnholm Hist. 3: 808 (1848). Man var förut sysselsatt med förberedelserna till ett möjligt krig, öfver hvars början man i viss mån sjelf hade rådighet. Carlson Hist. 6: 257 (1881). Lösgörandet ur den historiskt-patriarkaliska samhällsorganismen har icke ledt till individernas rådighet öfver sig själfva. Norström Masskult. 94 (1910).
3) i sht jur. rätt att bestämma l. förfoga l. disponera över l. att efter egen önskan styra o. ställa med l. begagna ngt, förfoganderätt, dispositionsrätt; i vissa fall utan bestämd avgränsning o. svårt att skilja från 4; jfr äv. 2. NF 4: 564 (1881). Jag (anser) mig äga full rådighet öfver de bref, som jag skrifvit själf. De Geer Minn. 1: 249 (1892). Inskränkningar i jordegares rådighet öfver skogen å hans mark. 2NF 6: 1410 (1907). Konkursgäldenären vore under konkursen berövad rådigheten över sin egendom, men äganderätten frånginge honom icke. 1NJA 1951, s. 239.
4) (fysisk, faktisk) möjlighet att disponera l. förfoga över ngt, disposition, förfogande; tillgång till ngt; äv. oeg. l. bildl., i fråga om tillgång till ngt mer l. mindre abstrakt; särsk. i sådana uttr. som ngn har ngt till sin rådighet l. ngt står till ngns rådighet, ngn förfogar över l. har tillgång till ngt; ngn har rådighet över ngt, ngn förfogar över ngt osv. l. (i sht jur.) har ngt i sin hand l. besitter ngt i fysisk mening; ställa ngt till ngns rådighet, till ngns disposition; jfr 2, 3. (C. A. Wetterbergh) har af gammalt egt en betydlig portion qvickhet till sin rådighet. Sturzen-Becker 1: 124 (1861). (Plinius d. ä.) har tydligen haft ett stort bibliotek till sin rådighet. Quennerstedt StrSkr. 1: 346 (1907, 1919). Om man vid sidan av de fackmässiga, internationella termerna har till sin rådighet inhemska liklydingar. Cederschiöld Framtidssv. 37 (1917). Här har .. författaren till sin rådighet .. ett stort antal utmärkta illustrationer. SvFl. 1939, s. 199. HovR(ätte)n finner, att det militära ianspråktagandet av fastigheterna betagit fastigheternas ägare rådigheten över desamma. 1NJA 1953, s. 48.
5) (†) i pl., konkretare: vad ngn har till sin disposition, resurser l. dyl. (Munken visar i sin predikan) huru konungarnes kronor, huru furstarnes riken ock rådigheter, med all deras makt ock prakt ock härlighet, i Skaparens hand äro såsom en rö eller såsom ett lerkäril. Landsm. V. 6: 16 (1885).
Spalt R 3574 band 23, 1961