Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅDIG rå3dig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(rood- 1639. råd- 1541 osv. -ig 1558 osv. -ug 1541—1739)
Etymologi
[fsv. radhogher; jfr dan. o. nor. rådig, isl. ráðigr, ráðugr, t. rätig; avledn. av RÅD, sbst.3, l. RÅDA, v.1 — Jfr RÅDIGHET]
I. ss. enkelt ord.
1) som, då omständigheterna så erfordra, vet att finna l. lätt finner råd l. utvägar l. lösningar; snarfyndig, snabbtänkt; förslagen; som i en situation, då handling kräves, icke står handfallen l. rådlös l. förlorar fattningen utan raskt o. beslutsamt griper in; stundom: beslutsam; i sht förr äv. allmännare: som är skicklig i att uttänka vad som i den ena l. andra situationen bör företagas, att fatta beslut o. ge råd o. d., rådklok, klok; äv. oeg., dels om handling l. åtgärd, dels (mera tillf.) om personlig egenskap hos ngn: som vittnar om l. utmärkes av resp. har karaktären av l. yttrar sig i ngn av de nämnda egenskaperna. En klook och rådhugh man. 1Krön. 26: 14 (”27”) (Bib. 1541; Bib. 1917: en rådklok man). Wår .. plichtt, att j tijd .. beskoda noga rijkssens tillstånd, och wara betänckt, huru alltt tijdigdt och rådigdt botes kan. RARP 2: 111 (1634). Som thet var aldrig godt, at vara öfverdådig, / Så nyttigt åter är, i nöden vara rådig. Kolmodin QvSp. 1: 405 (1732). Allt, hvart man ögat kasta ville, / Der vittnar om ett rådigt snille / Och bästa husmors äkta nit. Bergklint Vitt. 126 (1783). Oaktadt afundsjukan mellan de Svenska och Tyska härförarne .. återställde dock Oxenstjernas rådiga klokhet enigheten. Ekelund 1FädH II. 1: 178 (1830). Kronprinsen, alltid rådig; föreslog en utväg. Crusenstolpe Mor. 1: 214 (1840). En af arméns mest förslagne och rådige yngre befälhafvare. Rappe Nordarm. 151 (1874). (Trupperna) stötte .. på behjertadt och rådigt motstånd. Malmström Hist. 4: 365 (1874). Hallström Händ. 67 (1927). — särsk. (tillf.) ss. adv., närmande sig bet.: påhittigt, finurligt, fyndigt l. dyl. Ett .. rätt konstlöst men rådigt och nätt hopfogadt (fågel-)bo af torra grässtrån. Gellerstedt Hult 8 (1906).
2) (†) som hjälper l. bistår ngn, hjälpsam l. dyl. LWivallius (c. 1642) i NysvSt. 1934, s. 287. O tröstrijke Sohl / .. war nådig, / war rådig, / war blijdh, ey kall, / moot thet Land som Swerige heeter. Dens. Dikt. 99 (c. 1643).
II. [delvis till I, delvis direkt bildat till uttr. innehållande RÅD, sbst.3, l. RÅDA, v.1] ss. senare led i ssgr.
1) som råder l. härskar l. har makten l. bestämmanderätten. — jfr ALL-, EGEN-, EN-, HÖGST-RÅDIG.
2) som fattar beslut l. avgöranden l. gör upp planer l. finner på utvägar l. ger råd l. företar sig ngt o. d. — jfr EGEN-, EN-, FULL-, GOD-, HUS-, HÅRD-, ILL-, KLOK-, MÅNG-, O-, RÄTT-, SJÄLV-, SNAR-, STOR-, TID-, TVE-, TVIVEL-, VILL-RÅDIG.
3) som överväger l. ser sig för. — jfr LÄTT-, NÅ-RÅDIG.
4) som låter sig råda; i ssgn MÅNG-RÅDIG.
5) om sak: som dominerar l. härskar l. dyl.; i ssgn EN-RÅDIG.

 

Spalt R 3573 band 23, 1961

Webbansvarig