| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÅDSAM, adj. -samme, -samma; komp. -sammare; superl. -sammast (-est) (OxBr. 3: 55 (1623), Roberg Beynon 138 (1727)), -samst (-sambst) (RP 6: 386 (1636), Weise 328 (1697)).
(†)
1) om person l. ngns handlande l. sätt att uppträda o. d.
a) klok, förståndig; rådklok; rådig o. d.; jfr b. Hagström Herdam. 1: 88 (i handl. fr. 1637). Kongl. May:tz Högstberömlige tappre och rådsamme Styrelse. Stiernman Riksd. 1662 (1672). En vältalig, rådsam och förståndig herreman. Sylvius EOlai 151 (1678). Icke mindre förfärlig i striden, än rådsam under fredslugnet, framfar han (dvs. Birger Jarl) utan motgång. AGSilverstolpe i 1SAH 2: 182 (1787, 1802).
b) som bistår ngn med råd (o. dåd), hjälpsam o. d.; ofta svårt att skilja från a. När en Förste förtörnat, bedröfwat eller förirrat är, så skola hans näste Frender eller Rådh honom wara rådhsamme eller tröstelige. Forsius Fosz 271 (1621). (Jag saknade) eij mindre en rådsam vän än en glad och munter följeslagare. Johansson Noraskog 1: XV (i handl. fr. 1785); jfr a. (Han hade) på ett rådsamt och finkänsligt sätt stått grannen bi. Ahrenberg Männ. 6: 121 (1914); jfr a.
2) om åtgärd l. tillvägagångssätt l. medel o. d.: rådlig (se d. o. 1), tillrådlig, välbetänkt, klok, lämplig, nyttig o. d.; företrädesvis ss. predikativ i en opersonligt konstruerad sats l. ss. bestämning till en att-sats l. inf. l. ett allmänt neutralt pron. PrivSvStäd. 3: 271 (1573). På det den wägfarande kunde för skählige penninger bekomme både maat, dryck och annen nödtorfftig förfordring, så hafwe Wij för godt och rådsampt achtet, at Gästgifwerehus .. måtte allestädz .. wid allmänne wägerne sätties och förordnes igen. Schmedeman Just. 80 (1584). (Jag) menar .. thet wara Nyttigt och rådsampt, at Jungfrwer lära läsa. Schroderus Albert. 1: 29 (1638). Dett är fuller det rådsammeste att man sig intet låter uti någon gvard’ emot sin Fiende. Porath Pal. 1: L 1 a (1693). Thet war intet rådsamt .. hålla Herrans Nattward (i Jerusalem): ty Judarna kunde intet lida the Christna. Swedberg Cat. 585 (1709). Westerdahl Häls. 249 (1764). — jfr O-RÅDSAM. — särsk.
a) med indirekt personobj. Hwilke Menniskior sådane Läkiedomar icke wel tiene, eller rådhsamme äre. Berchelt PestOrs. E 6 b (1589). Thet kunde til äfwentyrs wara them Romarom rådhsammare, om the heller försökte .. (Fredrik Barbarossas) Wänskap än hans Wapn. Schroderus Os. 2: 662 (1635).
b) ss. adv. i komp.: hellre. Landmannen klipper sällan sina Fåår i Nedanet, uthan rådsammare uthi Nyet. Riddermarck Alm. 1696, s. 28.
3) om övervägande, betänkande, förslag, beslut o. d.: som har karaktären av resp. tillkommit efter en omsorgsfull prövning o. ett grundligt övervägande (o. rådslående); äv. närmande sig dels bet.: försiktig, klok, dels bet.: mogen, grundlig, välbetänkt; särsk. i uttr. rådsamt betänkande. HB 2: 306 (1597). Ställendes thet vti Konungens och Regeringzrådhz skön och rådhsamma betänkiande, om thet (osv.). Bureus Påw. E 1 b (1604). Att jagh .. min K(äre) B(roders) godha rådhsamme betänckiandhe deruthinnan bekomma måtte. CCGyllenhielm (1623) i OxBr. 10: 63. (Påven) hafwer .. effter itt rådsamt Betänkiande medh sine Cardinaler beslutit (osv.). Schroderus Os. III. 1: 143 (1635). At på en säker grund kunna stödja vårt rådsamma förslag samt trogne ock und(erdåniga) betänkande. 2RA 1: 119 (1720).
1) till 1 a: rådighet, klokhet, förstånd. Jag har för ingen del kändt bördan af göremålens vigt. Eder rådsamhet har den allena burit. Grill PVetA 1749, s. 4.
2) till 3: moget övervägande, betänkande l. dyl. Utan någon försicktigheet eller rådsamhet. Rudbeck Atl. 3: 231 (1698).
Spalt R 3582 band 23, 1961