| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÅGA, oböjl. adj.
(†) försedd med råge, rågad; särsk. i uttr. råga mål l. mått, rågat mått. (Att) iagh skulle lefwerera Spanmåhlen, med Råga måhl. PGers (1660) i BraheBrevväxl. II. 1: 156. (Hästarna) ha druckit råga mått. Triewald Lärespån 103 (1720). Ack Svea! är titt synda-mått, / Nu åter fult och råga? Wrangel Frihetst. 100 (i handl. fr. 1726).
Spalt R 3606 band 23, 1961