| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
1) om nötkreatur: frambringa det utdragna, jämförelsevis dova ljud som utgör nötkreaturens normala, karakteristiska läte; jfr BÖLA 1. O huru suckar booskapen, fäät råmar, Ty the haffua ingen beet. Joel 1: 18 (Bib. 1541). När et nöt råmar, så råmar al fänaden. Thorild (SVS) 3: 99 (1791). (Det sjuka) djuret råmar ängsligt. Wahrman Manski o. Wolstein 85 (1807). Nötboskapens råmande efter mat eller efter att bli mjölkad. Noreen VS 1: 10 (1903). Hagen är .. föga stor: när kvigorna inte kommer längre ser de efter mig med sorgsna ögon och råmar svårmodigt. BonnierLM 1954, s. 457.
2) oeg. l. bildl., i fråga om läte l. ljud som mer l. mindre liknar nötkreaturens råmande (i bet. 1).
a) i fråga om en mängd olika djurläten. En rasker Hiort i fällt, han råmar för sin Hind. Lucidor (SVS) 295 (1673). Humbla Landcr. 485 (1740; om lejon). Han kunde .. återgifva tjäderhönans råmande. FrSkog. 126 (1892). (Kamelen) utstöter ett argt och grälsjukt råmande. Anholm Gog 218 (1895). SDS 1899, nr 365, s. 3 (om björn). Sälarna råma ett tag. Barthel Harstena 138 (1933). Bölgrodorna råmade från en tjärn. Hellström MorgSkälm 69 (1952).
b) i fråga om läte frambragt av människa (jfr c β); äv. bildl. Den nästan råmande Högfärd, som .. icke skyr at säga Oss — at man ej kan vara ädel, utan at vara adelig. Thorild (SVS) 3: 85 (1791). (Negern) bekom så kraftiga slag, at han förfärligt råmade. Ödmann MPark 78 (1800). Det behöver inte mera hända, att lyssnarna får biograforgel, när de råmar efter kammarmusik. RöstRadio 1949, nr 13, s. 3.
c) i fråga om ljud av annat slag än djur- l. människoläte. Styckekulorna (gingo) öfver oss vt på fiorden och dränkte sig genom isen med ett faseliget råmande. Rhyzelius Ant. 92 (c. 1750); jfr γ. Orkanen råmar. Selander Stad. 66 (1926). Rätt nu kan (under älgjakten) ett skott råma från nånstans och man ligger där i sitt blod. Vi 1952, nr 43, s. 22. — särsk.
α) i fråga om ljud från musikinstrument l. siren o. d. Då råmade hornen, och hvinet af strängar / flöt samman med spädaste björklöfs sus. Karlfeldt FridLustg. 108 (1901). Ett dragspel med fastnande basknappar råmar som ett ostillat fähus. Hemmer Morgongåv. 95 (1934). Maas fyrskepp råmar som en dräktig kossa. Beskow FlyktPortug. 13 (1934).
β) (numera bl. mera tillf.) i fråga om (utdraget) bullrande i magen; äv. opers.; jfr KNORRA, v.1 1 c, KURRA, v.2 d, SKRIKA, v. Lind (1749). Jag (är) hungrig så att det formligen råmar i magen. Haglund Lappl. 76 (1934).
γ) i fråga om långdraget brakande i istäcke; äv. opers. Broman Glys. 3: 700 (c. 1740). Det blir kallt, sade Botvid, och då råmar det i isen. Strindberg SvÖ 2: 99 (1883). Då och då råmar isen. TurÅ 1941, s. 303.
δ) (i fackspr.) i fråga om ett kraftigt, utdraget ljud som en i gång varande maskin l. rörlig maskindel ger ifrån sig (på grund av brist på smörjmedel): skrika, gnälla. TT 1886, s. 85. Lundberg Lok. 213 (1902).
Spalt R 3641 band 23, 1961