Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÄNNA, sbst.2, n.
(†) ränn(ande), tröttsamt bestyr; jfr RÄNN 2. Ty uti alt sit värk och egit ränna / Dock måste hon (dvs. människan), med ach och ve, bekänna, / Sig utan lif. Österling Lärops. 119 (1724).
Spalt R 3896 band 23, 1961