| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÄNTA rän3ta2, v. -ade (Luk. 19: 18 (NT 1526: rentat, sup.) osv.) ((†) pr. ind. sg. -er G1R 2: 134 (1525), Swedberg Amer. 110 (1714, 1732)). vbalsbst. -ANDE, -NING (utom i ssgn FÖR-RÄNTNING numera bl. tillf., Möller (1790: förräntning), SD(L) 1898, nr 401, s. 1 (i bet. 3 a α), osv.).
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (person som nyttjar) fast egendom: utgöra (viss prestation) l. ge (så l. så mycket) i ränta l. arrende l. avrad o. d.; äv. (om person l. fast egendom l. förvaltningsområde): utgöra (viss prestation) l. ge (så l. så mycket) i ränta till kronan l. till person l. institution på vilken kronan överlåtit rätten därtill l. (i utvidgad anv.) utgöra (viss prestation) l. ge (så l. så mycket) i skatt l. avgift till kronan l. annan överhet; äv. abs.; äv. med bestämning inledd av prep. till (förr äv. med indirekt obj.), betecknande den l. det till vilken ränta osv. erlägges. Jt godhz .. ther aarliga renter xij spen korn. G1R 2: 134 (1525). Aåbo län Rentar .. viij lester szmör. HH XI. 1: 3 (1530). Mijn Gårdtt .. Renter årligen i Landgille fyre pundtt smör. Rääf Ydre 1: 302 (i handl. fr. 1551). Frelsis Landbor .. som inthe Renta Inn wnd(er) skatthen ut(an) allenast Nogenn hielp, Som b(er)gzlagett bliff(ue)r pålagtt. Johansson Noraskog 2: 279 (i handl. fr. 1556; rättat efter hskr.). Man (har) consenterat och bewilliat att Bornholm åth Konungen i Danmarck må cederas, doch för lijka räntande adelige godz i Skåne. RARP 8: 172 (1660). (Sv.) Landet räntar til kungen, (t.) das Land steuert dem König. Lind (1749). (Omkr. år 1600) räntade Libanon Porten en summa af en million i guld. Ödmann StrSaml. 3: 130 (1788). Sågen sattes sedermera på arrende och räntade endast .. för 1598 20 tolfter bräder. Widmark Helsingl. 1: 358 (1860). Två gårdar, som bägge räntade ett lispund smör. HT 1951, s. 446 (om ä. förh.).
b) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) arrendera (jordområde). Ön (i Hudsonfloden) hörde de Holländare til, som här bodde och upodladt den til åker; men nu hade Indianerne räntat den, och där planterat Mays och åtskilliga slags Pumpor. Kalm Resa 3: 204 (1761).
d) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) övergående i 2 (l. 3), om jord o. d. som utgör pant (vid ränteköp): ge (så l. så mycket) i ränta (l. avkastning); i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som ger ränta (l. avkastning). Nu will man iord sina pantsättia .. tå må hoon eij dyrere pantsättias, än att iord kan ränte fem opå hundredhe. Lagförsl. 154 (c. 1609). En viss räntande pantt. OxBr. 1: 203 (1622). PH 3: 2403 (1747).
e) (†) övergående i 3, om skatt l. pålaga l. avgift l. uppbörd o. d.: ge l. inbringa l. utgöra (så l. så mycket) l. uppgå (till så l. så mycket) l. inflyta (i persedlar o. d.); äv. om näringsgren o. d.: ge (ngt) i skatt (till ngn). Vpbörden (befinnes) .. nepliga rentha til xxiiijm mark. G1R 4: 213 (1527). Häredzrätter och lagmandzdömer (dvs. häradshövdingeräntor o. lagmansräntor) .. pläge .. ränthe i allehande partzeler. Därs. 26: 480 (1556). Kyrckiotigenden i Tänstadh, hvilken icke rentar fierdeparthen emoot then spanmål, som faller i Tierp kyrckioherberg. OxBr. 12: 38 (1620). De mäste Lands-Städerne i hela Pohlen beboes utaf .. (judar), och deras schackerie räntar til Adelen en vacker indrägt. Nordberg C12 1: 507 (1740). Hallenberg Hist. 4: 625 (1794).
a) om kapital: ge (ngt) i ränta, förränta sig med (så l. så mycket); äv. (o. numera nästan bl.) refl. l. i pass. med intr. bet.: förränta sig (bra l. dåligt o. d.), ge ränta (särsk. pregnant: ge god l. skälig ränta). Herre titt pund haffuer rentat fäm pund. Luk. 19: 18 (NT 1526). Then frucht som huffvudstolen kan räntha. OxBr. 12: 381 (1618). En summa penningar, som räntade 21000 livres. FBurman i 1SAH 4: 109 (1791, 1809). Kapitalet räntar sig bra. Klint (1906). Trots beräknad trafikökning räntas blott 60 proc. av kapitalet. Östergren (1937). jfr (i bild, tillf.): Kom an, här är profit, ett ocker som är fett: / Twå skola här hwart åhr ofelbart ränta ett. Runius (SVS) 1: 248 (1712; i fråga om äktenskap). — jfr AVRÄNTA. — särsk. (†) med indirekt obj.; anträffat bl. i mer l. mindre bildl. anv.: ge (ngn ngt) ss. vinning, förskaffa (ngn ngt). Om någre .. bedraga sina vänner och borgenärer, så hade de vunnit et capital, som altid räntar dem och deras arfvingar vanheder. SvMerc. 1764, s. 145.
b) om person l. företag: betala ränta på (lån l. växel o. d.) l. för (skuld o. d.). Riksgäldskontoret .. upptager behöfliga lån samt räntar och amorterar dem enligt riksdagens föreskrifter. Aldén Medb. 1: 66 (1884). Jaha, vi får väl se till att få ner den här växeln lite. Vi kan inte i evighet bara hålla på och ränta den. Fridegård LHårdVid. 19 (1951). Ränta en skuld med lånta pengar. IllSvOrdb. (1955).
c) göra (kapital) räntebärande l. ge ränta på (investerat kapital); särsk. med saksubj. (Sv.) Ränta kapitalet (t.) das Kapital verzinsen. Klint (1906); jfr b. De (industrin tillhöriga) byggnader och maskiner .. som skola ränta investerat kapital. TT 1941, M. s. 92.
a) (utom i α numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om naturtillgång l. realkapital l. (numera i sht i α o. δ) arbete l. näringsfång l. sysselsättning, förr äv. befattning: avkasta l. inbringa (ngt), ge (ngt) i avkastning l. utbyte; äv. abs.; förr äv. med indirekt obj. l. bestämning inledd av prep. åt, betecknande den l. det som åtnjuter avkastning l. utbyte av ngt. Han hade itt fattigt fiskiare embete, som j förtiden hoos Judomen mykit mindre rentade, än nu hoos oss. PErici Musæus 3: 9 a (1582). En arm Geet är thet, som icke räntar Bondenom ½ Liszp. Ost om Sommaren, och ther til Fostret. IErici Colerus 2: 151 (c. 1645). Ett sådant tilpyntat land .. kan til det ringaste ränta femtio och sextio Palmar hö. Stridsberg Åkerbr. 34 (1727). Sin handel han behöll, / Som räntar artigt nog fast coursen steg och föll. Livin Kyrk. 61 (1781). At gifva en piece, som intet räntat åt Spectaclet, en belöning, som tages af Spectaclets medel, synes betänkeligt. NvRosenstein (1788) i SAD 1: 512. Hans Majst har derjemte behagat gifva mig survivance på en plats vid NummerlotteriDirection, som räntar 6000 d(ale)r k(oppar)m(yn)t. Leopold (SVS) II. 2: 35 (1790). Här (dvs. i Skåne) räntar säden mer än tjugofalt. Jönsson Flaskp. 41 (1920). Lindroth Gruvbrytn. 2: 121 (1955). — jfr AVRÄNTA. — särsk.
α) (fullt br.) refl.: förränta sig; löna sig (bra l. dåligt o. d.). Järnvägsbyggnader, som åtminstone till det mesta ränta sig själfva. Aldén Medb. 4: 133 (1885). Jordbruket räntar sig dåligt i dessa tider. Ljungquist LivStrid 65 (1922).
β) (†) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om sysselsättning: som lönar sig l. ger god avkastning, inbringande, vinstgivande. Lenæus Delsbo 169 (1736, 1764). Om vintren, då man har nog bekymmer at staka ut räntande syslor för drängarne, när de ej förstå slögde och snickeri. SamlRönLandtbr. 1: 73 (1775).
γ) (†) i utvidgad anv.: med hänsyn till avkastning motsvara (ngt). Har man den inrättning, at man för lindrig betalning kan stryka löfvet och ej hugga af qvist, kunna 100 trän ränta 30 lass hö eller dess värde årligen. Rothof 24 (1762).
δ) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.
α’) inbringa l. förskaffa (ngn ngt); tjäna till (ngt); äv. i uttr. ränta något (l. intet), göra någon nytta l. ha någon värkan (resp. icke göra någon nytta l. icke ha någon värkan l. icke tjäna till något). (Det) bleff beslutit, at Domin(us) præposit(us) skolle .. låtha slijta rijs på deem, så at th(et) rentar någhot. UppsDP 31/3 1596. Jag swär. ath däd (dvs. förräderi) dem ey på lykten annat Räntar / Änn Eth förhatligt Namn. Börk Darius 147 (1688). Här längre att wänta, / Kan annat äy ränta, / Än mista dän tröst, / Såm älskar ditt bröst. FTBergman i LejonkDr. 81 (1689). Nej Herr Pehr, den mödan (dvs. att i predikan energiskt bekämpa den onde o. ondskan) intet räntar. Bellman (BellmS) 2: 151 (c. 1763, 1791).
β’) vara inbringande l. löna sig l. ge (gott l. önskat) resultat; ta (bra l. dåligt). Så bör en lagklok veta, / Att blanda sina kort; / Att alltid rättvis heta, / Det räntar icke stort. CIHallman 192 (1776). Gammal är hon (dvs. käringen); men min själ! / Giftermålet skulle ränta. Franzén Skald. 4: 124 (1801, 1832). Han kappsprang med .. (sälen) fram till hålet, men sälen gjorde långa maghopp som räntade bra. Jonsson SomBruk 217 (1939).
γ’) förslå l. räcka till (för ngn). Detta (dvs. ett stycke bröd o. en sillnacke om dagen) hwadh kan doch för migh ränta, / Som aldrigh är så waan at swälta. Brasck FörlSon. L 1 a (1645). Ekeblad Bref 2: 22 (1657).
b) [jfr 2 c] (mera tillf.) om person: göra (naturtillgång l. realkapital) räntebärande, skaffa skälig avkastning av (naturtillgång l. realkapital). (Arrendatorn som skulle erlägga sex procent av gårdens kapitalvärde i arrende) skulle alltså ränta icke blott åkern, som han fick nyttja, utan också skogen, som han icke fick röra! Rösiö Revolt 1: 66 (1904); jfr 1 a.
1) till 2 a, om kapital o. d.: avkasta (ngt) i ränta; äv. utan obj.: förränta sig. Sahlstedt (1773). Et capital som räntat af sig 8 för hundra. Widegren (1788) Jag ville, att man skulle låta pengarne ränta af sig. Scholander 3: 158 (1874).
2) till 3 a, om realkapital o. d.: ge (ngt) i avkastning; äv. bildl., särsk. (motsv. ränta, v. 3 a δ β’): löna sig. Den gården räntar årligen af sig 2000 Riksdaler. Möller (1790). Färdiga idéer kan man gärna entusiasmera sig för, ju äldre desto bättre .. det räntar nog af sig! Söderhjelm Brytn. 294 (1901). —
RÄNTA IGEN. (†) till 2 a: om kapital o. d.: inbringa (ngt) i ränta, avkasta (ngt). Herman. .. Den styfvern som man utgifver i sådane tilfällen (dvs. på brännvin), han räntar mer än 10 Rdlr. igen i Stats Saker. Lagerström PolKannstöp. 23 (1729).
RÄNTELIG, adj. (†) till 3 a, om kulturväxt: som ger god avkastning. (Man bör) plantera stora Tyska-Bönor, som växa väl och hålla jorden ren, det är en räntelig, faster god och kiärnefull Säd. Rosensten Skog. 54 (1737); jfr Trozelius Rosensten 261 (1771).
Spalt R 3955 band 23, 1961