| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÄTTFRAM rät3~fram2, äv. 4 4, stundom 4~1, adj. -framme, -framma; -frammare; adv. -FRAMT. Anm. Användningen av ordet ss. rent adj. (i böjda former samt oböjt ss. attribut) klandras av Rydqvist SSL 2: 466 (1860), 5: 166 (1874).
1) om person: som (icke begagnar sig av krok- l. smygvägar l. list o. d. utan) går öppet o. ärligt till väga l. är l. handlar utan alla baktankar l. som yttrar sig utan omsvep l. omskrivningar l. på ett öppet o. frimodigt sätt; som går l. uttrycker sig rakt på sak; okonstlad (o. chosefri); öppen(hjärtig); uppriktig; frimodig; frank, frispråkig; jfr RÄTT-FRAM, adv. c. Walheim hade .. berömt Posse såsom chef och sagt, att han vore rättfram utan krus och höflig utan att vara studeradt nedlåtande. Liljecrona RiksdKul. 133 (1840); jfr RÄTT-FRAM, adv. c anm. Präktiga, rättframma hvardagsmänniskor. FADahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 105. En vän är öppen i sina ord och rättfram i sina handlingar. Carlén Köpm. 1: 397 (1860); jfr RÄTT-FRAM, adv. c anm. Mot de förnäma damerna var han mycket rättfram och sade ingalunda några artigheter. Svanberg RedLefn. 123 (1882); jfr RÄTT-FRAM, adv. c anm. Han var inte den enda före detta militären på Nya Morgonbladet, men den .. rättframmaste. Siwertz JoDr. 178 (1928).
2) med sakligt huvudord l. ss. adv.
a) om ngns personlighet l. väsen l. om (egenskap hos) uppträdande l. handling(ssätt) l. tal l. yttrande l. skildring l. åsikt o. d., stundom äv. om blick o. d.: öppen(hjärtig); uppriktig; okonstlad, chosefri; frimodig; frank, frispråkig; äv. (särsk. om skildring(ssätt) l. uppfattning(ssätt) o. dyl. l. om föremål o. d. med tanke på dess utformning): enkel o. naturlig; som (utan omvägar l. omskrivningar) går rakt på sak; stundom med inbegrepp av klarhet o. lättfattlighet; stundom övergående i bet.: direkt l. omedelbar; jfr RÄTT-FRAM, adv. c. Hagberg Shaksp. 2: 10 (1847). Misstro .. sergeant Croneld .. som under skenet af ett rättframt väsende döljer en för hans år ovanlig illslughet. Topelius Vint. I. 1: 103 (1863, 1880). Framställningen är så rättfram och klar, att läsaren får se ända ned till bottnen af hvad som sker. Feilitzen Real. 2: 74 (1885); jfr RÄTT-FRAM, adv. c anm. Det råa eller åtminstone alltför rättframma uttryckssätt, barn sinsemellan använda. Cederschiöld o. Olander Vink. 51 (1901). Namnet Axel Brundin & Co. fann han över allt i (räkenskaps-)böckerna. .. Det var inte alls på det rättframma sätt Peter tänkt sig förbundet med potatistunnor och mjölsäckar. Siwertz Sel. 1: 79 (1920). Emellanåt kände han .. att Edits rättframma linblomsögon följde honom. Moberg Sedebetyg 336 (1935). Rena och rättframma i formerna .. representera .. (Monica Bratts glas) ”vackrare vardagsvara” i ordets bästa mening. Form 1951, s. 41.
b) ss. adv.
α) på ett rättframt (se a) sätt; öppenhjärtigt l. uppriktigt l. okonstlat l. frimodigt l. frispråkigt o. d.; enkelt o. naturligt; rakt på sak; jfr RÄTT-FRAM, adv. a. Bååth-Holmberg Morf. 1: 123 (i handl. fr. 1814). (Mallarmés) sätt att aldrig direkt skildra, aldrig rättframt formulera, men genom allusioner, omskrifningar och melodiska anslag tvinga fram de bilder han ville meddela. Levertin 11: 163 (1898). (Sv.) rättframt .. (t.) geradehin. Auerbach (1913); möjl. till β. Nyberg i 3SAH LXI. 1: 8 (1950).
β) (föga br.) rent av l. helt enkelt; jfr RÄTT-FRAM, adv. a slutet. Tyskarna ha behandlat .. (engelsmännens) hemställanden med den otroligaste nonchalans. De ha rättframt drivit med Mr Eden då han kommit med sina proposer. GHT 1937, nr 30, s. 14.
Spalt R 4170 band 23, 1962