| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÄTTFÄRDIGGÖRA rät3færdig~jö2ra l. ~jœ2ra l. 030~20 (rättfä´rdiggöra Weste), v. -gör, -gjorde, -gjort, -gjord (se för övr. GÖRA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.); -ARE (se avledn.).
1) (†) = RÄTTFÄRDIGA 3. Min vederpart söker rättfärdiggöra Agiotörer och Trassenter. LBÄ 33—35: 168 (1800). Du gaf mig tillfälle att .. rättfärdiggöra mig själf för en vanhedrande misstanke. BrefNSkolH 190 (1810). Häfdernas mest lysande brottslingar skola peka på .. (Caesar) som en rättfärdiggörande förebild. Rydberg RomD 6 (1876).
2) (i religiöst spr.) göra (ngn) fri från synd o. syndaskuld, försätta (ngn) i ett tillstånd av syndfrihet o. gemenskap med (”barnaskap hos”) Gud; med personsubj. (särsk. om Gud) l. saksubj. (särsk. om Guds nåd l. om tro o. d.); jfr FRÄLSA 2, HELGA 2, RÄTTFÄRDIGA 4. Phrygius HimLif. 176 (1615). Gud rättfärdiggör menniskan genom tron på Jesus Kristus. Kat. 1878, s. 69. Att Gud ”rättfärdiggör” betyder på evangelisk ståndpunkt, att Gud förlåter synder, så att vi få träda i lifsgemenskap med honom, utan att vår skuld och vår skuldkänsla utgöra ett hinder därför. Fehr Und. 229 (1894). (Alla) bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av .. (Guds) nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus. Rom. 3: 24 (Bib. 1917).
RÄTTFÄRDIGGÖRELSE, r. l. f. [jfr d. retfærdiggørelse]
1) (†) till 1, om yttrande l. framställning o. d. varigm ngn l. ngt rättfärdigas, rättfärdigande; försvar(ande), urskuldande; äv. (i fråga om sak): motivering. Höijer 4: 293 (1796). Den ofullständiga kunskap, som rättegångshandlingarna innehålla, har medfört .. att Nils Stures rättfärdiggörelse är oklar. Svedelius i 2SAH 51: 216 (1875). Tankegången i denna nytyska politik .. (har) redan fått sin vetenskapliga rättfärdiggörelse, bland annat i en nyligen utkommen bok av d:r Paul Rohrbach. Lidforss UtrikVyer 51 (1905).
2) (i religiöst spr.) till 2, om den handling l. värksamhet varigm en (troende) människa (av Gud) förklaras för rättfärdig, innebärande att hon får syndernas förlåtelse o. blir befriad från synd o. syndaskuld samt ingår i gemenskap med (”barnaskap hos”) Gud (stundom äv. med särsk. tanke på hennes ingående i ett nytt förhållande till andra människor); med något skiftande innebörd i olika teologiska system; jfr helgelse. Baazius Upp. 129 a (1629). Gudz .. giärningar eller wärkande, som Gudz Ande wärkar til Menniskiones vprättelse och saligheet, såsom hennes omwendelse, rättfärdighgiörelse, nya födelse, helgelse. Emporagrius Cat. K 7 a (1669). (Paulus) införer trona allena på menniskians sida uti rättferdiggiörelsens handel. Lange Norby 22 (1742). At vi i rätfärdiggörelsen förklaras frie både ifrån skuld och straff. Nohrborg 27 (c. 1765). Rättfärdiggörelsen är (enligt den romersk-katolska kyrkan) dels syndaförlåtelse dels nådeingjutning, helgelse. Fehrman OrientK 90 (1920).
Ssgr (till -görelse 2; i religiöst spr.): rättfärdiggörelse-dom. dom varigm Gud möjliggör människornas rättfärdiggörelse (gm Kristi död). Rom. 5: 16, 18 (Bib. 1917).
Spalt R 4175 band 23, 1962