| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÄTTIKA rät3ika2, äv. 400 (Weste synes ha känt båda accentueringssätten; rä`tticka Dalin), r. l. f., förr äv. RÄDDIKA l. RÄDIKA, f.; best. -an; pl. -or (HovförtärSthm 1577 A, s. 19, osv.) ((†) -er GripshR 1591, s. 2, Linné Bref I. 2: 242 (1761)).
1) om (den ätliga stamknölen, ”roten”, av) den odlade växten Raphanus sativus Lin. var. niger Pers. (trädgårdsrättika); förr möjl. äv. ngn gg om l. med inbegrepp av rädisa.
a) om den ätliga (förr äv. ss. läkemedel använda) stamknölen (”roten”); äv. ss. ämnesnamn. HovförtärSthm 1577 B, s. 5. Rännsade Moröther .. Retticker, och anndra krÿdder. GripshR 1591, s. 2. L. Paulinus Gothus Pest. 92 a (1623; med medicinsk anv.). Palmchron SundhSp. 403 (1642; ss. ämnesnamn). För mig är ni lika vidrig som den bittraste rättika. Lundquist Gontscharow Obl. 418 (1887). Både rättikan och rädisan .. användas såsom aptitretande å smörgåsbordet. NF 13: 723 (1889). Borsta rättikan väl i varmt vatten och skala den, om så önskas. StKokb. 174 (1940).
b) om växten; förr stundom särsk. om sommarrättika. 2LinkBiblH 4: 80 (c. 1550). Rättikan eller Radijsen såår man .. i Fullmånan. Mollet Lustg. C 3 a (1651). Raphanus är af 3 slag: Rättikor, Rädiser och Vinterrättikor. Linné Diet. 2: 182 (c. 1750). Radisor, Rättickor, Vinter- och Kanträttickor, Raphanus sativus. Bladen då de först upkomma afskäras til salat brukas ock i grönkål. Rothof 381 (1762). Rädisan och rättikan (Raphanus sativus) odlas allmänt för sin köttigt uppsvälda rot. Elfving Kulturv. 112 (1895). jfr MÅNADS-, ROV-, SOMMAR-, TRÄDGÅRDS-, VATT-, VINTER-RÄTTIKA m. fl. särsk. i vissa uttr.
α) [jfr t. schwarzer rettig] (†) svart rättika, rättika med svart rotknöl, vinterrättika. Rudbeck HortBot. 96 (1685). Lundström Trädg. 68 (1831).
β) [jfr t. weisser rettig] (†) vit rättika, rättika med vit(aktig) rotknöl, sommarrättika. Lundström Trädg. 68 (1831).
γ) (†) rund rättika, sannol. om en form av trädgårdsrättika. (Lat.) Raph. rapi rad. rotund. (Sv.) Rund rättickia. Tillandz D 6 b (1683).
δ) (†) månatlig rättika, sannol. om sommarrättika. Radiser och Månadtliga Rättikor äro icke enahanda, utan the förre äro långlige, the senare trinne och runde. Ahlich 91 (1722).
2) (i fackspr.) allmännare; dels (företrädesvis ss. senare led i ssgr) om växt tillhörande släktet Raphanus Lin., dels ss. namn på släktet. Liljeblad Fl. 243 (1792; om släktet). Av den javanska rättikan Rhaphanus caudatus L. ätas såväl bladen som de meterlånga saftiga bärskidorna. Simmons Jönsson 137 (1935). — jfr KRAMP-, OLJE-, ROT-, ÅKER-RÄTTIKA. — särsk. (†) i uttr. vild rättika, åkerrättika. Torén Rebau o. Hochstetter 122 (1851).
(1, 2) -BLAD. (rättike- 1690. rättiks- 1847 osv.) blad av rättika; särsk. (förr) till 1, om blad av rättika, använda ss. krydda o. läkemedel. Rålamb 13: 178 (1690). —
(2) -FRÄNE. (rättik- 1894—1911) (numera föga br.) växten Nasturtium amphibium Lin. (som påminner om växter av rättiksläktet), vattensenap. NormFört. 27 (1894). Lyttkens Växtn. 935 (1911). —
(1, 2) -FRÖ, n. (rättik- 1749 osv. rättike- 1584—1937. rättiko- 1628, 1642. rättiks- 1804 osv.) frö av rättika; äv. koll.; särsk. (förr) till 1, om frö av rättika, med medicinsk användning. TullbSthm 16/4 1584. Månsson Ört. 100 (1628; ss. medel mot andtäppa). Palmchron SundhSp. 293 (1642; ss. kräkmedel).
Ssg: rättikfrö-olja, r. l. f. olja som utvinnes gm pressning av rättikfrö (särsk. använd ss. matolja, förr äv. ss. läkemedel). (Ekenberg o.) Landin (1894). —
(1 a) -KNIV. (rättik- 1900 osv. rättike- 1900—1937. rättiks- 1950 osv.) kniv för skalning o. skärning av rättika; jfr -skärare. SAOL (1900). —
(1 a) -MUSSERON. (rättik-) [jfr nor. reddikmusseron] bot. svampen Tricholoma album Schaeff. (som har skarp, om rättika påminnande smak o. lukt). Romell Lindblad 38 (1901). —
(1, 2) -OLJA, r. l. f. (rättik- 1650 osv. rättike- 1578—1640. rättiks- 1804 osv.) [jfr t. rettichöl] = -frö-olja. BOlavi 20 a (1578; ss. medel mot håravfall). Meurman (1847). —
(1, 2) -ROT. (rättike- 1628—1727) [y. fsv. rädikio rot] särsk. till 1.
a) (numera bl. tillf.) = rättika 1 a. Månsson Ört. 101 (1628; ss. medel mot sjukdom i lever l. mjälte). Salander Gårdzf. 67 (1727).
(1 a) -SAFT. (rättike- 1650—1765. rättiko- c. 1645. rättiks- 1831 osv.) saft av rättika (förr äv. med medicinsk användning). IErici Colerus 1: 258 (c. 1645; ss. medel mot sjukdom i lever l. mjälte). (Kolerapatientens) kropp (bör) gnidas med .. (t. ex.) Rättiks-saft. SPF 1831, s. 188. —
(1 a) -SALLAD. [jfr t. rettichsalat] sallad innehållande rättika m. m. Wikforss 2: 402 (1804: rättiksallat). —
(1 a) -SKÄRARE, r. l. m. redskap för skärning av rättika i bitar l. skivor o. d. BoupptVäxjö 1892. —
(1 a) -SMAK. (rättik- 1937 osv. rättike- c. 1870. rättiks- 1950 osv.) smak som är karakteristisk för l. påminner om rättika. Fries Ordb. (c. 1870). —
B (numera mindre br.): RÄTTIKE-BLAD, -BLOMMA, -FRÖ, se A. —
(2) -GLANSBAGGE. (†) bladbaggen Gastroidea viridula De G. (som lever på bl. a. åkerrättikans blad). Dahlbom Insekt. 82 (1837). —
(1) -KLOCKA, r. l. f. (†) växten Campanula rapunculoides Lin. (med ätlig o. om en rättika påminnande rot), knölklocka. Liljeblad Fl. 88 (1792). Torén Rebau o. Hochstetter 76 (1851). —
-KNIV, -OLJA, -ROT, -SAFT, se A. —
(1 a) -SIRAP. (†) medicinsk sirap beredd av rättika o. socker. Roberg Beynon 188 (1697; ss. medel mot sten i urinblåsan). Haartman Sjukd. 28 (1765; ss. medel mot andtäppa). —
-SMAK, -SORT, se A. —
(1 a) -VATTEN. (rättike- 1650—1727. rättiko- c. 1645) (†) destillat på rättika. IErici Colerus 2: 377 (c. 1645; ss. medel mot kolik hos hästar). Roberg Beynon 176 (1727; ss. medel mot sten i urinblåsan).
C (†): RÄTTIKO-FRÖ, -SAFT, se A. —
-VATTEN, se B.
Spalt R 4184 band 23, 1962