| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÄTTSINNELIGEN l. RÄTTSINNIGLIGEN l. RÄTTSINNLIGEN l. RÄTTSINNELIGA l. RÄTTSINNELIG, adv.
(†)
1) på ett rättsinnigt sätt; rättskaffens, rättfärdigt; jfr RÄTTSINNIG, adj.1 1. Så fruchter nu Herran och tiener honom trooligha och rettsinneligha. Jos. 24: 14 (Bib. 1541). Liljestråle Kempis 245 (1798). särsk.
a) övergående i bet.: uppriktigt, av hela sitt hjärta. Nådh ware medh allom som wår Herra Jesum Christum retsinneligha käär haffua. Ef. 6: 24 (Bib. 1541; NT 1526: aff rent hierta); jfr: Den hopen, som vår Herra Jesum Christum rättsinneligen kär hafver. Emanuelsson 1Pred. 1: 217 (1865). Vänjen Eder .. at rättsinneligen frukta Gud. Tessin Bref 2: 51 (1754).
b) övergående i bet.: rättvist, med rättvisa. Han skal .. regera folcket rettsinneligha. Psalt. 9: 9 (Bib. 1541). (De) som .. (Cajanus’) stoora Lärdom medh des fåå Åhr rättsinneligen jemnföra wela. Gezelius Cajanus 35 (1681).
2) på ett i religiöst avseende riktigt sätt, renlärigt, rättroget; jfr RÄTTSINNIG, adj.1 2. Läran om Messia framstälte .. (fariséerna) icke rättsinneligen. Schroderus Os. 1: 2 (1635; lat. orig.: syncerè). Francus .. lärde icke rättsinneligen om Christi Nattward, ty han förfächtade, at Christi sanna Lekamen icke war ther tilstädes. Därs. 2: 651 (1635; lat. orig.: recte).
Spalt R 4194 band 23, 1962