| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖR rö4r l. rœ4r, sbst.4, n.; best. -et; pl. = (G1R 4: 133 (1527) osv.) ((†) -er SynodA 1: 92 (1651)).
(utom i a numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) större l. mindre hög av (jämförelsevis stora, uppstaplade l. hopkastade) stenar på marken, stenröse; särsk. om odlingsröse. VDAkt. 1721, Syneprot. F III 7. Åcker .. i slätt tilstånd, rören med Buskasie bevuxne och tarf(v)a(nde) rödning. Därs. 1738, Syneprot. F III 7. De (mårdar), som hålla sig i rör, äro mörkare, och hvitare under halsen än de, som hålla sig i trän. Linné FörelDjurr. 27 (1748). Ehvar man går .., ser man hopsamlad sten till stora rör, hvilket bevisar att samma platsar varit uppodlade. Crælius TunaL 11 (1774). En stor lind .., som fordom stod i ett rör vid Jonsboda Lindegården. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 144 (1863). Moberg Rid 139 (1941). — jfr ODLINGS-, STEN-RÖR. — särsk.
a) om hög l. grupp av stenar l. stenröse o. d. som utgör ett gränsmärke; företrädesvis om en (i sht mellan jordegendomar) för gränsmarkering särskilt upplagd sådan hög av stenar; numera bl. (utom i γ o. i ssgr bl. mera tillf.) i fråga om ä. förh. Wij (kunde) icke .. fulleliga rettha oss effther thee staffua oc rör them emellom (dvs. mellan prästers o. borgares ägor) war. G1R 4: 133 (1527). Vittnade dee såå och suor[e] på lagboken ath sza[m]me e[n]ngh haffuer visseligh ffordom legatth vnd[er] Ssalby eptt[er] de ffu[n]ne der i melle[n] huarken råå hell[e]r rör vttan nog[r]e stak[er] och pååler. UpplDomb. 7: 116 (1559). I gränser emellan härader och län böra rör göras så stora, att de kunna från byarör åtskiljas. SFS 1866, nr 76, s. 19. Gruddbo 172 (1938; om ä. förh.). — jfr BYA-, FEM-STENA-, HAMNA-, HUVUD-, KNÄ-, KORS-, STAV-, TOMT-, ÄGO-RÖR m. fl. — särsk.
α) i uttr. som beteckna uppläggande av ett stenröse o. d. ss. gränsmärke l. ngts avgränsande med ett sådant gränsmärke l. sådana gränsmärken, t. ex. lägga l. nedlägga l. sätta l. uppsätta (förr äv. uppkasta) rör, inhägna (förr äv. omlägga l. belägga) ngt med rör. G1R 4: 134 (1527: ladis). Skogzkyrkie är medh fire rör Omlagdth. UpplDomb. 2: 4 (1578). Därs. 5: 109 (1584: vpkastat). LandtmFörordn. 12 (1696: upsättas). Alla rör som häreffter läggas, böra bestå af femb stenar, fyra utan, och en innan, som kallas hiärtestenen. FörarbSvLag 4: 248 (1697). Landshöfdingen (åligger) .. at låta .. dem (dvs. prästgårdens enskilda ägor) ifrån .. angräntzande ägor och skogar at afskilja, och med laglige rör belägga låta. FörordnSkog. 1734, s. D 1 b. At med rå, rör och stängsel inhägna de urfjellar, utjordar m. m. som (osv.). Wallquist EcclSaml. 5—8: 255 (1794). Nedlagda laga rör emellan län, härad och socknar. SFS 1909, nr 166, s. 10.
β) (†) i uttr. innan ngts rör, inom ngts rå o. rör (se γ) l. ngts gränser l. ”hank o. stör”. Hann .. schall .. aldrigh ÿtermere komma innan stadhen eller stadzens röör mere. 3SthmTb. 5: 58 (1603).
b) om hög av stenar l. stenkummel som utgör ett minnesmärke; företrädesvis om dylik hög som är upplagd över en grav från forntiden: gravröse, gravkummel. Här i Landet ära många märkeliga Monumenter .., Röör, grafwar, åsar medh orörlige Stenar kringsatte. Schück VittA 2: 399 (i handl. fr. c. 1680). Röret (dvs. Bredarör i Kivik) håller 360 alnars omkrets, samt äger tvenne kistor eller griftrum. Holmberg Nordb. 42 (1852). En jordfylld fliskista i ett rundt rör med randstenar (från järnåldern). Hildebrand Hedn. 32 (1866). jfr: Allmogen kallar kumlen ”rör”. VgFmT II. 6—7: 51 (1907). — jfr GRAV-, GRIFT-, STEN-, VÅRD-RÖR.
-FRI. (numera bl. i vissa trakter, tillf.) om åker o. d.: fri från stenrösen. VexiöBl. 1825, nr 2, s. 4. —
(b) -GRIFT. (numera bl. tillf.) grav över vilken ett stenkummel är upplagt. Nilsson Ur. 2: 4 (1862; om Bredarör i Kivik). —
(a) -GÅNG, sbst.2 (sbst.1 se rör, sbst.3 ssgr). (†) rågång, (ägo)gräns. UpplDomb. 2: 4 (1578). Rörgången till detta hemmans ägor kunde icke med kiällror el(le)r stenmärcke utvisas. VDAkt. 1742, Syneprot. F III 7. -KASTAD, p. adj. (†) om åker: på vilken förekommande lösa stenar hopsamlats o. lagts i röse(n). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 43 (1863). —
(b) -KULLE. (†) gravkulle med stenkummel. Holmberg Bohusl. 2: 175 (1843). Hildebrand Hedn. 77 (1866). —
1) (†) samla (stenarna på en åker) i ett röse l. rösen. Att man (på åkern) rörlagt endast den sten, som lossnat för hackan och årdret. Rääf Ydre 1: 18 (1856).
2) (om ä. förh.) till a: förse (gräns mellan markområden, särsk. ägogräns) med röse(n) ss. gränsmärke(n); utstaka rågångarna l. gränserna för (markområde, särsk. äga) o. förse dessa med rösen ss. gränsmärken; röslägga; äv. oeg. l. bildl. Een rörlagdh wreedt. HH XIII. 1: 77 (1562). Poesiens fält .. är ej begränsadt inom några rörlagde tegar. Hedborn Minne 90 (1835). Vissa skogar och kronoparker .. blefvo ordentligen instenade och rörlagde. Alreik Landtm. VIII (1843). Landtmätaren åligge att (vid ägostyckning) å marken utstaka och rörlägga skilnadslinierna. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 37, s. 4. SFS 1921, s. 881 (med avs. på rågång). särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om rörlagda gränser l. rörlagt område; anträffat bl. i bildl. anv. Den rörläggning, inom hvilken adeln .. förskansat sina fördelar och företrädesrättigheter. Fersen HistSkr. 1: 166 (c. 1790).
Ssgr (till -lägga 2; numera bl. om dokument från ä. tid l. om renovation av sådant): rörläggnings-brev. (mera tillf.) jfr brev 2 o. -läggnings-protokoll. ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 6.
(a) -STEN, sbst.2 (sbst.1 se rör, sbst.3 ssgr). (numera bl. tillf.) sten ingående i ett röse som utgör ett gränsmärke; jfr rå-sten, sbst.1 LandtmFörordn. 12 (1696). FörarbSvLag 6: 159 (1731).
B: (a) RÖRS-HEMMAN.
2) (numera knappast br.) rå- o. rörshemman. De bruk, som ligga på säteries och rörs hemmans ägor. Bergv. 2: 679 (1756). Cannelin (1939).
Spalt R 4467 band 23, 1962