| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖTMÅNAD rø3t~må2nad, r. l. m.; best. -en; pl. (tillf.) -er; äv. (numera bl. vard.) RÖTMÅNA ~må2na, r. l. m. l. f.; best. -an; äv. (numera nästan bl. i folkligt spr.) RÖTMÅNE ~må2ne, r. l. m.; best. -en (Herlicius Alm. 1642, s. 16, Gyllenborg Insjöfisket 17 (1770)) l. -mån ~må2n (OKolmodin (1722) i 3SAH 15: 346, Strindberg Kronbr. 56 (1902)); pl. (tillf.) -ar.
om period omfattande ungefär en månad under årets varmaste tid (i juli o. augusti); urspr. om period som började den dag då stjärnan Sirius i stjärnbilden Stora hunden första gången kunde iakttas i gryningen; sedermera om den period då solen står i Lejonets tecken (enligt den julianska kalendern från 11, 12 l. 13 juli till 11, 12 l. 13 augusti, enligt den gregorianska kalendern från 22, 23 l. 24 juli till 22, 23 l. 24 augusti); jfr HUND-DAGAR 1. 6 (juli) .. Hundadaganar eller Rötemånadt begynnas här. Ps. 1549, Kal. s. 7 b. I röötmånadhen blif(ve)r altijdh öölet .. suurt. KamKollP 1: 33 (1635). Bleeff ochså discurrerat om ferijs som holles om röttemånan. ConsAcAboP 1: 375 (1648). Rötmånaden begynnes, när Solen går i Lejonets-tekn, den 12. Julii .. och ändas, då Solen går i Jungfruns-tekn, den 12. Augusti. Hofcal. 1741, s. 2. Värmen var verkligen för pressande och filosofien för djupsinnig i rötmånan. Rootzén Vård. 43 (1930). jfr (†): (Sv.) Röt-månad, (lat.) Julius. Schultze Ordb. 3035 (c. 1755). — särsk.
a) med tanke på att enligt folkliga föreställningar vissa sällsamma l. ovanliga företeelser l. sällsamt l. ovanligt uppträdande o. d. ha(r) samband med rötmånaden. Forsius Phys. 337 (1611). Rötmånaden går fram med sina historier som det är för varmt att skratta åt. Johnson Kommentar 62 (1929).
b) [jfr a] (†) i uttr. ha (l. ha fått) rötmånaden i huvudet l. skallen l. sin skalle, vara (resp. ha blivit) underlig l. omtöcknad l. tokig, rötmånaden har kommit i huvudet på ngn, ngn har blivit underlig l. omtöcknad l. tokig. Jag tror at han har fått röt-månan i sin skalla. Knöppel Mannsschol. 21 (1741). Rötmånaden har kommet i hufvudet på honom. Lind (1749). Sparre Sjökad. 420 (1850: i skallen). Han har rötmånaden i hufvudet. Dalin (1854). jfr: Fullständig Rötmån, skallarne unnantagna som ännu befinna sig vid lagom svalt menniskoförstånd. Topelius Dagb. 4: 175 (1839).
(a) -DJUR. sällsamt l. ovanligt djur (som uppges ha fötts l. visat sig under rötmånaden). FoFl. 1949, s. 35. —
-FEBER. (†) av feber åtföljd mag- l. tarmkatarr (som i sht uppträder under rötmånaden). Wistrand Husmed. 55 (1840). —
-FERIER, pl. (†) ferier som helt l. delvis infalla under rötmånaden; sommarferier; jfr -lov. Rötmånads-ferierne (för finska kadettkåren) räknas ifrån den 8 Junii till den 20 Julii g(amla) st(ilen). SPF 1831, s. 146. —
-FLOR. (enst.) i uttr. uppstiga i sitt rötmånadsflor, om månen: gå upp ovanligt stor o. röd under rötmånaden; jfr flor, sbst.2 1 b. Almqvist Herm. 172 (1833). —
-FÖDD, p. adj. (tillf.) särsk. till a: som är född i rötmånaden o. därför är sällsam l. ovanlig; äv. i utvidgad anv., om bestämmelse o. d.: (som tillkommit i rötmånaden o. därför är) sällsam l. ovanlig. IdrBl. 1935, nr 118, s. 5 (i utvidgad anv.). —
-GALENSKAP. (†) galenskap av det slag som förr ansågs uppträda i rötmånaden; jfr rötmånad b. Nå, det var en riktig rötmånads-galenskap. Hagberg Shaksp. 7: 310 (1849; eng. orig.: midsummer madness). —
-HET, adj. om väder l. dag l. lokal o. d.: het till följd av att det är rötmånad; äv.: het ss. under rötmånaden. Hansson NVis. 41 (1907). Ena dagen är det rötmånadshett, den andra höstregnkallt. Öberg GråvNyck. 47 (1915). —
-HETTA, r. l. f. (-månads- 1817 osv. -måns- 1881) hetta (av det slag) som kännetecknar rötmånaden. Atterbom Minn. 56 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Jag har aldrig sett en sådan sommar. Rötmånadshetta sedan midten af maj. Söderberg Glas 1 (1905). —
(a) -HISTORIA. (föga trovärdig) historia om ngt sällsamt l. ovanligt (som inträffat under rötmånaden). SvD(A) 1912, nr 237, s. 9. —
-HÄNDELSE. händelse som inträffat under rötmånaden; särsk. till a, om sällsam l. ovanlig händelse. Leijonhufvud Minnesant. 184 (1838). —
(a) -KALV. vanskapt l. sällsam kalv (som fötts under rötmånaden); stundom äv. i utvidgad anv., om ngt sällsamt l. ovanligt som kommit i dagen under rötmånaden. Östergren (1937). SDS 1958, nr 209, s. 9 (i utvidgad anv.). —
-KVALM. kvalmig rötmånadshetta; äv. bildl., om stark lidelsefullhet o. d. Vetterlund Skissbl. 247 (1914; bildl.). —
-LOV, n. (-månads- 1734. -måne- 1703) (†) = -ferier. Borgmestare och Rådh hafwa nu sitt Röötmåhne lof. ÅgerupArk. Brev 11/7 1703. Kongl. Maj:t vil ock nådigst hafva förunt des Cammar-Collegio 6. veckors Rötmånads lof. PH 2: 1056 (1734). —
-RÄGN. (-månads- 1757 osv. -måns- 1734)
1) (tillf.) rägn under rötmånaden.
2) (†) till a, om sällsamt l. kortvarigt rägn. (Eng.) Mockrain, (sv.) rötmåns-regn. Serenius Mm 3 b (1734). Dens. Oo 2 a (1757). —
-RÄGNVÄDER~020. (-måns- 1848) (numera bl. tillf.) rägnväder under rötmånaden. Castrén Res. 2: 421 (1848). —
(a) -SENSATION. sällsam l. ovanlig händelse av det slag som inträffar under rötmånaden. IdrBl. 1935, nr 81, s. 9. —
-SOLSKEN~02, äv. ~20. (-måns- 1890) (strålande) solsken (av det slag) som kännetecknar rötmånaden. Tavaststjerna DiktVänt. 12 (1890). —
-TID. (-månads- 1688 osv. -måns- 1774) om (tid som väsentligen utgöres av) rötmånaden. FörarbSvLag 4: 453 (1688). —
-TORKA, r. l. f. torka (av det slag) som kännetecknar rötmånaden; äv. bildl. Jag lefver i en andlig rötmånadstorka. Strindberg Brev 7: 347 (1889). —
B (†): RÖTMÅNE-LOV, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RÖTMÅNS-DAG, -HETTA, -RÄGN, -RÄGNVÄDER, -SOLSKEN, -TID, -VÄRME, se A. —
-ÄRJA, v. (i skildring av ä. förh.) bearbeta åker med årder under rötmånaden (ss. förberedelse till sådd). 2SvKulturb. 11—12: 297 (1938; från Öland).
Spalt R 4610 band 23, 1962