Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SAFFIAN saf1ia4n, sbst.2, r. l. m.; best. -en (Dædalus osv.) ((†) = VetAH 1774, s. 284, Rinman 2: 1118 (1789)); pl. (om olika slag) -er.
(förr) (från kokad alunlut under avsvalning utfälld) oraffinerad, kristalliserad alun. Efter 48 timmars jemn och stark siudning låter man (alun-)luten rinna .. uti wissa swal- och saffians kar eller sumpar .., hwarest luten står orörd uti 96 timmar, under hwilken tid den så kallade saffianen skiuter sig an rundt omkring bräddarne på Saffians-Karen. Saffianen är till färgen grönaktig. Dædalus 1942, s. 58 (c. 1765). VetAH 1774, s. 284 (: Saffianer, pl.).
-KAR. vid alunbruk: träkar l. träkista vari oraffinerad alun utkristalliserades ur (avsvalnande) alunlut; jfr växt-binge, växt-kar. VetAH 1767, s. 79. —
Spalt S 69 band 24, 1963