Publicerad 1963 Lämna synpunkter SAILLANT sajaŋ4, äv. med mer l. mindre genuint franskt uttal (saljāng Dalin 703 (1871)), r. l. m.; best. -en; pl. -er. Etymologi [jfr t. saillant; av fr. saillant, substantivering av saillant, adj. (se SAILLANT, adj.)] (förr) i vinkel framskjutande del av befästningsverk. Dalin 703 (1871). 2SvUppslB (1953). Ssgr (förr): SAILLANT-KAPONJÄR. kaponjär i en saillant. KrigVAH 1885, s. 254. — -TRAVERS. travers i en saillant. KrigVAH 1885, s. 253. Spalt S 134 band 24, 1963 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se