Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALTSYRA sal3t~sy2ra, r. l. f.; best. -an; pl. (tillf.) -or.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. saltsyre, t. salzsäure; av SALT, sbst., o. SYRA, sbst.; jfr nylat. acidum salis]
(i sht i fackspr.) (starkt frätande) lösning av klorväte (HCl) i vatten, klorvätesyra; i sht förr äv. om gasen klorväte. VetAH 1753, s. 296. Saltsyra .. erhålles ren och i koncentrerad form, på det sätt att 100 delar koksalt som förut blifvit glödgadt .. inlägges uti ett passande kärl .. och .. öfvergjutes med 84 delar koncentrerad svafvelsyra. Almström KemTekn. 1: 173 (1844). Saltsyra eller chlorvätesyra är en gas, hvars lösning i vatten bildar den i handeln tillgängliga saltsyran, som i rent tillstånd utgör en färglös vätska af starkt sur smak, men som oftast af förorenande jernchlorid är gult färgad. Liedbeck KemTekn. 94 (1863). Saltsyra användes till framställning av klor och klorider .., vid framställning av lim, etsning av metaller .., framställning av anilin och färgämnen och för en mängd andra ändamål. Starck Kemi 24 (1931). Saltsyran i magen har även den viktiga uppgiften att verka desinficerande på maginnehållet. Bolin LevLivKem. 167 (1931). — särsk. (†) i vissa uttr. betecknande klor l. klorföreningar som kunna erhållas ur saltsyra.
a) deflogistiserad saltsyra [jfr FLOGISTISERA], om klor. VetAH 1774, s. 108. Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 23 (1795).
b) syrsatt saltsyra, dels om klor, dels om klorsyra, översyrsatt saltsyra, dels om klorsyra, dels om överklorsyra. Berzelius Kemi 1: 345 (1808). Därs. 492 (1817).
Ssgr (i sht i fackspr.): SALTSYRE-, äv. (i fackspr.) SALTSYRA-AVSÖNDRING~020. särsk. med. om avsöndring av saltsyra i magsäcken. Svartz MatsmältnSj. 42 (1932). —
-BEREDNING. 2NF 17: 458 (1912). —
-BRIST. särsk. med. brist på saltsyra i magsäcken. Sundberg (1926). —
-FABRIK. 2NF 34: Suppl. 126 (1922). —
-GAS. (numera bl. mera tillf.) (ur saltsyra utvunnet) klorväte; förr äv. i uttr. syrsatt l. översyrsatt saltsyregas, om klor. LittT 1797, s. 215. Öfversyrsatt Saltsyregas. Därs. 216. Syrsatt saltsyregas. FKM 1: 62 (1806). 2NF 34: Suppl. 126 (1922). —
-HALT, r. (ngts) halt av saltsyra. Svartz MatsmältnSj. 37 (1932). —
-HALTIG. jfr -halt. VetAH 1811, s. 212. —
-KONCENTRATION. koncentration av saltsyra. LAHT 1931, s. 312. —
-LÖSNING. lösning innehållande saltsyra. LAHT 1933, s. 526. —
-MIXTUR. (förr) mixtur (se d. o. 4) innehållande saltsyra, hallonsirap o. destillerat vatten. PharmComp. 147 (1896). —
-SEKRETION. med. = -avsöndring. Svartz MatsmältnSj. 44 (1932). —
-SUPEROXIDUL. (-syre-) (†) om klor. Berzelius Kemi 1: 475 (1817). Forshæll OorgPharm. 2: 46 (1838).
Ssg (†): saltsyresuperoxidul-vatten. om klorvatten. Berlin Farm. 2: 144 (1851). —
-ÅNGA, r. l. f. om gasformigt klorväte; jfr -gas. VetAH 1818, s. 43.
Avledn.: SALTSYRAD, p. adj. (ngt ålderdomligt) kem. förenad med saltsyrans negativa radikal l. bildad med hjälp av saltsyra; som är ett salt av saltsyra; förr äv. i uttr. syrsatt saltsyrad, förenad med klor l. bildad med klorsyrans negativa radikal, översyrsatt saltsyrad, som är ett salt av klorsyra. Saltsyradt silfver. Berzelius Brev 8: 19 (1806). Svafvelsyrliga salter blifva svafvelsyrade och öfversyrsatta saltsyrade blifva saltsyrade, utan att neutraliteten förändras. Dens. i VetAH 1811, s. 183. Det syrsatta saltsyrade kalit. Dens. Kemi 1: 488 (1817; om kaliumklorid). Syrsatta saltsyrade salter. Därs. 609 (om klorsyrans salter). Smith OrgSyntes 73 (1935).

 

Spalt S 383 band 24, 1964

Webbansvarig