| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMMANSTÄLLA sam3an~stäl2a, äv. (numera bl. tillf.) TILLSAMMANSTÄLLA tilsam3an~, v. -er, -de, -t, -d (se för övr. STÄLLA, v.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE ((†) Leopold 3: 25 (1802, 1816)), -NING; -ARE (se avledn.).
Anm. Se med avs. på verbets o. de olika vbalformernas bruklighet i förh. till förb. ställa samman samt med avs. på verbets konstruktion anm. 3:o o. 4:o sp. 586 f.
1) ställa l. anbringa (olika föremål) bredvid l. intill varandra, sammanföra l. ordna l. samla (olika föremål) i en grupp l. på ett visst sätt i förh. till varandra, gruppera, kombinera; äv. med obj. betecknande grupp o. d. som bildas på ett sådant sätt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om det sätt varpå olika föremål äro grupperade l. kombinerade l. om grupperingen l. kombinationen l. sammanfattningen av de sammanförda föremålen. Sylvius Curtius 661 (1682). En tropp soldater .. hade korsvis sammanställt sina gevär. Atterbom Minn. 454 (1818). Om sommaren utflyttas .. (cannaplantorna) ofta på kalljord och sammanställas till vackra grupper. NF 2: 1571 (1878). (Henry) och Joel (Duveen) sammanställde Garlandkollektionen, största delen av Pierpont Morgans samlingar samt (osv.). Wasastjerna Duveen Konnäss. 24 (1936). Kapitlet om möblering ger många olika förslag på sammanställningar. Form 1947, s. 32. — särsk.
a) med avs. på olika element i en framställning: placera bredvid l. intill varandra l. i direkt följd efter varandra; sammanföra till ett helt; nämna på samma gång l. i sammanhang med varandra. Kellgren (SVS) 5: 64 (1786). En sammanställning af ord, som uttrycker en tanke, kallas en sats. Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 14 (1896). Den gamla retoriken hade en särskild term för skenbart motsägande sammanställning: oxymoron. Svanberg SvStil. 95 (1936). — jfr ORD-SAMMANSTÄLLNING. — särsk. (numera knappast br.): samordna l. koordinera (satser l. satsdelar); äv. med subj. betecknande konjunktion. Tullberg SvSpr. 1: 43 (1836). Kopulativa (sammanställande) (konjunktioner). Löfgren TySpr. 96 (1890).
b) i allmännare, oeg. l. bildl. anv.; jfr 3, 4.
α) sammanföra, sätta samman, förena, kombinera o. d. Puncter-konsten eller Vettenskapen, at genom numrors sammanställning förutspå tilkommande händelser. Kellgren (SVS) 2: 249 (1787). När treklangen på grundtonen .. sammanställes med dominantens eller underdominantens, så förekommer i båda fallen en gemensam ton i begge treklangerna. Bauck 1Musikl. 1: 106 (1864). Kall och väluppfostrad, de två begreppen kompletterade varann. .. Hur skulle inte ”målmedveten” ha komprometterat kylan. När man närmare granskade sammanställningen pekade den hän mot rena strebergangstern! Hedberg VackrTänd. 31 (1943). jfr FÄRG-, RUN-SAMMANSTÄLLNING.
β) (†) ordna med l. anställa l. åstadkomma (ngt). Sammanstälda förhör. LBÄ 1: 85 (1797). Det var The Sun och The Herald som medvetet sammanstälde och satte i verket alla de nya förbättringarna (på journalistikens område). Beckman Amer. 2: 120 (1883).
2) med avs. på personer.
a) (†) uppställa l. ordna (krigsfolk) i viss formering; äv. med obj. betecknande formeringen. (Två konungar) foro med sin här emot K. Fridtiof, sammanställandes folket til slachtnings. Verelius Gothr. 29 (1664). En sammanstält fyrekantig Krijgzordning. Sylvius Curtius 367 (1682).
b) (mera tillf.) uppsätta l. sammansätta (kår). En jättemusikkår, sammanställd av musiker från alla de regementen, som här voro representerade. Knöppel Barb. 37 (1916).
c) (†) refl., om personer: sammansluta sig l. dyl. Man sammanställde sig i olika partier. Höijer Thukyd. 1: 202 (1831).
3) [jfr 1 b] sammanföra l. samla (olika uppgifter l. fakta l. framställningar l. delar av en l. flera framställningar) o. sammanarbeta dem till en enhetlig framställning l. uppställning l. tablå o. d.; åstadkomma (en framställning l. uppställning) l. uppgöra (ett program l. register l. en tablå l. dyl.) gm att på så sätt sammanföra o. sammanarbeta olika uppgifter osv.; ss. vbalsbst. -ning ofta konkret(are), om en på så sätt åstadkommen framställning l. uppställning o. d. Försök till en sammanställning af de vigtigare Kemiska upptäckter, som blifvit gjorde under loppet af de sist förflutna åren. Lyceum 2: 121 (1811). Vi sammanställde programmet (för konserten). Krey-Lange Melba Liv 120 (1927). En sammanställning av inkomster och utgifter under kvartalet. SFS 1932, s. 896. Den .. sammanställda tablån över artfördelningen visar, att (osv.). SthmTraktVäxt. LXXIV (1937). Ur receptsamlingen har sammanställts matsedlar, dels för vardagsbruk .. dels för traditionsbundna högtider. StKokb. 3 (1940). Genom efterforskningar på ort och ställe har det lyckats mig att sammanställa en .. ganska uttömmande bild av händelseförloppet. Ruin SjunknH 52 (1956). — särsk. (†) i p. pr., om framställning: vari fakta l. uppgifter från olika håll l. olika framställningar sammanförts, översiktlig l. dyl. (E. I. Hjelts) sammanställande monografi Die intramoleculare Wasserabspaltung bei organischen Verbindungen. FinBiogrHb. 954 (1898).
4) [jfr 1 b] sammanföra (olika föremål l. företeelser l. fakta) för att få fram en mera allsidig bild av ngt l. för att låta företeelserna osv. belysa varandra l. till jämförelse; framställa l. betrakta (olika föremål osv.) ss. samhöriga i ett l. annat avseende l. jämförliga; sammanföra (olika föremål osv.) under en gemensam beteckning. Kellgren (SVS) 4: 373 (1784). Vischer har .. under benämningen naturskönt sammanställt all skönhet, som icke genom konsten är frambragt. Ljunggren Est. 1: 141 (1869). Det kan vara tjenligt att sammanställa nittonåringens spetsiga omdöme om den nya skolans poesi med det, som i minnesteckningen öfver Stagnelius i samma ämne uttalas af den sextiofyraårige Böttiger. Wirsén i 2SAH 56: 124 (1879). Jag sammanställer (sjö-)namnet (Solaren) med sv. ock fsv. sol. EHellquist i Landsm. XX. 1: 563 (1906). Till sin utveckling, ej mindre än till arten af sin produktion och sin konst, kan Runeberg sammanställas med Goethe. Söderhjelm Runebg 2: 518 (1906). Sammanställda giva de i katalogen upptagna optiska föremålen en god överblick över glasögonens typologiska utveckling från 1600-talets slut till 1900-talets början. Ahlström Synv. 11 (1943). — jfr ORD-SAMMANSTÄLLNING.
5) (†) i uttr. sammanställa ngt med ngt, bringa ngt i överensstämmelse med ngt, få ngt att passa samman med ngt. Huru sammanställa detta dekret af den svenska regeringen med de högtidliga öfverenskommelser, den med Ryssland ingått genom ett fördrag? Ahnfelt KröntRiv. 1: 252 (1887).
(3) -KARTA, r. l. f. (i fackspr.) karta som utgör en sammanställning o. sammanarbetning (i regel i mindre skala) av olika kartor. Globen 1925, s. 11. —
(1) -PLAN, r. l. m. tekn. plan över ngts sammanställning l. uppställning l. hopsättande l. över den ordning i vilket ngt skall hopsättas. HantvB I. 2: 180 (1934). —
(3) -PLATS. mil. plats där instrument för central skjutelementsbestämning äro placerade l. där observations- o. mätresultat samt vissa andra underrättelser sammanställas o. bearbetas. FörslFälttjRegl. 1928, 2: 44. —
(1, 3) -RITNING. tekn. konkret(are): ritning som visar en komplett maskin o. dyl. l. en grupp maskindetaljer i sammansatt skick; motsatt: detaljritning. TT 1888, s. 67. —
SAMMANSTÄLLBAR 30~02, äv. 30~20, adj. [jfr t. zusammenstellbar] särsk. (i sht i fackspr.) till 1, om möbel: som består av olika enheter (t. ex. hyllor, stolar) som kunna ställas bredvid varandra o. därigm bilda en enhetlig möbel (t. ex. bokhylla, soffa); jfr hopsättbar. Form 1946, Omsl. s. 111 (om bokhylla). Sammanställbar fåtölj. Därs. 1952, s. 93.
Spalt S 755 band 24, 1964