| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMS sam4s, förr äv. SAMSE l. SAMST, adj. Anm. 1:o Bygdemålsfärgat nyttjas ordet i normal adjektivisk anv. (äv. ss. attribut), dels (i vissa trakter) med fullständig böjning (o. komp. -are), dels (i andra trakter) ss. ett oböjl. adj. I övrigt användes ordet numera endast dels ss. ett oböjt predikativ, dels i mer l. mindre klart adverbiell l. substantivisk anv. i vissa stående uttr. 2:o I nedan anförda språkprov användes i bet. 3 formen samser, bildad i anslutning till andra adj. i nom. mask. sg. I lekstiden fiskas .. (norsen) up med not .. och med Håfwande ..; warandes tå mächta samser, at hele skocken följes åt, oachtadt båtar, årar eller annat föres i watnet. Broman Glys. 3: 619 (c. 1740).
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lika; likartad; överensstämmande; i pl., om tag o. d.: jämna (se JÄMN 4 a γ); förr äv. i uttr. sams ngt, överensstämmande med ngt. At thet settet som wij hålle hoos Döpelsen, ingalund är Christi Insettielse och Döpelsens retta bruk emoot, Vthan vthi alla måtto är thy samse och eenlighit. LPetri Exorc. B 2 a (1562). (Sv.) Sams, (parom) (t.) gerad, gleich an der Zahl. Lind (1738). (Sv.) sams, (parom) (fr.) pair, pareil, egal, semblable. Möller (1755). Grundläggarnes ton. Åh fram med sten, / För-hå hej med den, / Åh, sam-sa tag. (Lundin o.) Strindberg GSthm 25 (1880).
2) i fråga om personers enighet l. överensstämmelse i åsikter beträffande ngt; dels, om två l. flera personer: av samma åsikt l. mening, eniga, överens, dels i uttr. sams med ngn, om en l. flera personer: av samma åsikt l. mening som ngn, ense l. överens med ngn; särsk. i förb. med bestämning styrd av prep. om (förr äv. på) l. (numera i sht i c α, γ) i förb. med inf. l. att-sats (förr äv. med utelämnat att) utan föregående prep. Efther som the hafue warith sams, att Nils skulle taga sin hest igenn, om (osv.). VadstÄTb. 225 (1596). Fadren seger och, att han war samss medh Börge han skulle gifue honom ett paar Oxsar. VDP 1667, s. 84. The Contracter .. som Private Personer sin emellan blifwa samse om. Schmedeman Just. 1149 (1687). Topp, det tror jag vi kunna bli sams på, ty det är just nätt opp hvad också jag tänker. AB(L) 1895, nr 287, s. 7. En ung hannoveransk officer och jag blefvo snart sams om att gripa oss an med två välklädda flickor i sällskapet. Wachtmeister AntBr. 30 (1915). Förenade och sams i vår djurkärlek turade Michael och jag om att hålla vakt i trappan var gång settern skulle motioneras. Heerberger NVard. 325 (1936). — jfr O-SAMS. — särsk.
a) (†) med pluralt huvudord, i uttr. såta och sams om ngt, ense l. överens om ngt; jfr 3 b. Sydhen giorde vi them ene forligningh emellen. .. Ther bliffue the badhin sathe och samps om her for rettha. JönkTb. 117 (1528).
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i anv. ss. framförställt attribut; särsk. ss. bestämning till ett sbst. med kollektiv bet.: vars medlemmar (alltid) äro överens l. tycka detsamma. (Fostersonen) Simon var den lille samtyckaren. .. Och eftersom Elofs i stort sett var en sams familj behövde han sällan hjälpa till med att tycka rakt motsatta ting. Lidman Regnsp. 71 (1958).
c) i mer l. mindre klart adverbiell l. substantivisk anv., i vissa uttr. (jfr d).
α) (i sht i vissa trakter) komma sams (jfr 3 d γ), träffa överenskommelse l. komma överens. Allting vilja de der Herrarne ha snart sagdt för intet, och ett satans bråk har man att komma sams med dem. Wetterstedt Mut. 175 (1832). Ja’ tykker vi kunne komma sams nu då, att vi inte trampa hvar an på tårna, sa’ tuppen te hästen. Granlund Ordspr. (c. 1880). (Ungjärparna) hade .. kommit sams om att mötas efter första snöfallet vid bäcken. Idun 1901, s. 142. Kanhända hade de kommit sams om att på något annat ställe slå sig ihop om en liten flaska. PT 1912, nr 193 A, s. 3. IllSvOrdb. (1955).
β) (†) göra sams, träffa överenskommelse l. komma överens. Tå war S. H. Månsass änckia intet mächtigh til at försörga och uppehålla någon nådhe åhrss präst, uthan giorde samss medh S. H. Cornelio, at han skulle för skaffa präst dhet åhret. VDAkt. 1682, nr 200. Handelsman Bohman (hade) giort sams med honom om et par oxar för 31 dhl. smt hw(il)cka han doch icke behölt, emedan de ei foro wähl. VRP 24/3 1735.
γ) (numera bl. i vissa trakter) komma (l. vara o. d.) om sams (ofta sammanskrivet omsams; jfr d, 3 d δ), komma till en överenskommelse l. komma överens (resp. ha kommit överens). Jag ville ha mitt barn hemma hos mig, jag med. Jag talade vid herr fogden, och fast han icke gerna ville skiljas vid’na, så kommo vi till sluts om sams. Almqvist Kap. 69 (1838). Vi (måste) tänka på valet af en ny kung. .. (Svar:) Låtom oss komma om sams, att nu se oss bättre för. Ridderstad SDikt. 1: 446 (1855). Komma om sams i godo. Melin Dikt. 2: 145 (1904). Det skall nu blifva af intresse att se, huru socialisterna och liberalerna skola komma om sams om riksdagsplatserna i höst. VL 1908, nr 98, s. 2. Dahllöf Otyg 192 (1915: äro .. omsams). Schück VittA 8: 373 (1944).
δ) (†) bliva till sams, bliva ense l. överens. Tå blifue wij alle til sams heele hopen att ned-taga Cronan och föra henne de wördige Herrar til sÿna. VDAkt. 1656, nr 7. Så blefue the så till samss, att Thor Persson skall gifua sijn S. Hustrus arfwingar för allt löst arff 35 R(iks)-d(ale)r. VDP 1670, s. 255.
d) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. bli(va) l. vara (om) sams, komma resp. ha kommit överens om äktenskap. Jag tror aldrig, at min Dotter och Leander blifwit samse. Modée Dår. 87 (1741). Jag tänker vi lite’ hvar har oss bekant, att Sved ä’ sams me’ smeden Daniels dotter. Roos Strejk. 16 (1892). VLitt. 3: 451 (1902: blir om sams).
3) om person: som befinner sig l. lever i ett tillstånd av sämja l. endräkt l. fredlig samlevnad (utan tvister l. stridigheter o. d., i förh. till viss annan l. vissa andra personer), som kommer bra överens l. drar jämnt; äv. oeg. l. bildl., särsk. i fråga om ett tillstånd av fredlig samlevnad o. d. mellan djur; dels med pluralt l. kollektivt huvudord, dels i uttr. sams med ngn. Det hände ofta, att syskonen kivade, men de blevo fort sams igen. Effther hoon och är Erich Jönsz(on)s stiuffsÿster, hwars wittnisbördh, när de (dvs. halvsyskonen) äre eens inbördes och samse, för weeldh skul vthaff lagen för skiutes, så (osv.). 2SthmTb. 7: 182 (1586). Allmän fara plägar och owänner samse giöra. Gustaf II Adolf 75 (c. 1620). De lefwa icke sams. Sahlstedt (1773). Dygd! Kärlek! Kunnen I då aldrig vara sams? Lundquist Wessel Kärlek 30 (1888). Tage Werin har inte varit sams med sin morbror sedan han var sju år och kallade honom gubbtjyv. Boye Ast. 188 (1931). — jfr O-SAMS. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. De äro sams som hund och katt. Granlund Ordspr. (c. 1880). De äro sams som två röda kor, som ha hornen i hvarandra. Därs. De äro så sams, som två tjufvar på en marknad. Därs.
b) (†) med pluralt huvudord, i uttr. vara såta och sams, leva i god sämja, vara såta vänner o. d.; jfr 2 a. Bägge predikanterne wore ganska såthe och samse. VDAkt. 1713, nr 103.
c) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i anv. ss. framförställt attribut; i sht förr äv. oeg. l. bildl., med sakligt huvudord: som utmärkes av enighet l. sämja. Præses och Assessorerna (i domkapitlet) skola .. intet kämpa om någor fåfeng mon och ähra, uthan .. sine embetes stycken i Gudz fruchtan, med samse råd, rätt alfwar och nijt uthföra. KOF II. 2: 268 (c. 1655). Nu håller Sämjan werlden opp: / Alt går i sams och enigt lopp. Rydelius Vitt. 92 (1707). (Svensk handel o. svensk vitterhet ha) varit lika som upväxte barn tilsamman. .. Kongl. Vetenskaps Academien har derföre trodt sig ej böra åtskilja så samse syskon. Wargentin TalVetA 27/7 1751, s. 71.
d) i mer l. mindre klart adverbiell l. substantivisk anv., i vissa uttr. (jfr e β).
α) hålla sams, leva i sämja, vara vänner. Carlsson MinB 33 (1912). Hon sa: Vänta tills jag kommer hem. Tillade av gammal vana: Och försök att hålla sams, kära barn. Bergman Chef. 75 (1924). De båda baggarna, som aldrig kunde hålla sams. Wilhelm BerByn 9 (1929).
β) (†) draga sams, draga jämnt, leva i sämja. (Jordens) Styyr- och Höfwitzmän lätt (dvs. låt) alla samse draga. Lillienstedt Christus C 4 a (1694).
γ) (i sht i vissa trakter) komma sams (jfr 2 c α), leva i sämja, samsas (se SAMSA III 2), vara (l. bli) goda vänner; äv. oeg. l. bildl., med saksubj.: gå l. passa bra ihop (med ngt); jfr KOM-SAMSER, sbst. pl. Gå nu till din anvisade bostad och kom sams med pigorna. Topelius Planet. 2: 83 (1889). Det förhöll sig så, att Bo och Ingmar sällan kommo rätt väl sams. Lagerlöf Jerus. 2: 276 (1902). Är det inte Georges .., med den ömkliga kroppen, som aldrig kan komma riktigt sams med hans korpralshuvud? Dens. Körk. 50 (1912). Vi var nog goda kamrater på Vasa-expeditionen under Krimska kriget och kom bra sams på den resan. Högberg Utböl. 1: 142 (1912). Den första tiden (som rallare i Fagersta) fick vi ligga i en fäbovall, men så småningom kom vi sams med folket, så vi fick komma in till dem. Rallarminn. 121 (1949).
δ) (numera bl. i vissa trakter) komma l. vara om sams (ofta sammanskrivet omsams; jfr 2 c γ), samsas (se SAMSA III 2), (bli l.) vara goda vänner; särsk. i sådana uttr. som komma väl l. gott om sams (omsams), komma bra överens. Han går omkring med mej .. vi komma alltid så väl omsams. Blanche Våln. 481 (1847). ”Jag ser barnen komma godt om sams, bror,” tillade han vänd till (dotterns blivande svärfar) .. Erik och Anna trolofva sig i höst på Elsas bröllop. Lönnberg BlSkär. 28 (1876). Det var svårt att komma in i Nors kyrka — den lille envise kyrkvaktaren spärrade ständigt vägen. .. Vi kommo emellertid slutligen väl om sams och blefvo de bästa vänner. TurÅ 1912, s. 151. Bekantskapen (med djurmålaren som skulle undervisa mig) var snart gjord, och vi kommo väl om sams. Cederström Minn. 80 (1913). Komma, vara omsams med ngn. Östergren 4: 1124 (1933); jfr 2 c γ.
ε) (mindre br.) leva om sams, leva i sämja. I så fall, kära Augusta, ä’ det väl bäst att det blir skilsmässa så godt först som sist. .. — Ja, det vore nog bäst. — När ni inte kan lefva om sams, så. SDS 1907, nr 100 A, s. 4.
ζ) (föga br.) allt är sams och sämja, det råder fullkomlig sämja, ”allt är frid o. fröjd”. Allt var sams och sämja, till dess att en af skrälingarne försökte att stjäla vapen från nordmännen. Prärieblomman 1903, s. 277.
e) i utvidgad anv., i vissa uttr.
α) (†) vara sams med ngt, gilla l. godta l. vara nöjd med ngt. Klockarenar (i Finströms moderkyrka o. kapell) äro sams med then förra fördelningh (av lönen). Murenius AV 252 (1653).
β) (numera föga br.) stämma om sams, stämma överens. Schück SvLitH 589 (1890). Dens. i NordT 1894, s. 237.
γ) (numera bl. tillf.) ljuda sams, om klockor: ljuda l. vara i samklang. Jag hörde alltid min salig mormor säga, att när klockorna icke ljuda sams, så är någon olycka å färde. Sparre Frisegl. 2: 104 (1832).
4) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. ligga sams, med pluralt subj.: ligga samlade l. tillsammans (i rad). Alla gårdarna (i Hagestad) ligga ännu ”sams” och varje gård hägnas av en susande almdunge. TurÅ 1919, s. 180.
5) (†) i uttr. bliva sams, mer l. mindre helt förena sig (gm att de ursprungligen skilda delarna gå ihop l. in i varandra), få jämn konsistens, blanda sig väl. Wijnsåppa med stekt bröd. .. somlige röra brödet ihop med soppan at det blifwer sams. Oec. 76 (1730). (Den löpnade mjölken o. grädden) kärnades 1/2 tima, och bröt sig då til fint smör, til storlek som fin strösand, men ville icke, ehuru stor möda därvid användes, blifva sams. VetAH 1745, s. 176.
6) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gemensam; särsk.: som äges (o. användes) av flera ägare gemensamt, som drives l. brukas i sambruk; i sht ss. förled i ssgr, liktydigt med: gemensam, sam-. Ett lagförslag som bland annat syftar till skapandet av jaktallmänningar, så kallad ”sams jaktmark”. Jakten 36 (1951). — särsk. i mer l. mindre klart adverbiell l. substantivisk anv.
a) i uttr. om sams (omsams) om ngt, om personer: som samsas (se SAMSA III 3) om ngt. Vid bordsändan sutto Mats och Anna-Greta, dottern, omsams om ett tråg. Väring Frost. 105 (1926).
b) i sådana uttr. som betala ngt sams, gemensamt; äv. i uttr. på sams, tillsammans l. gemensamt. Potatis, salt fisk, salt eller preserverat kött, kaffe .. och dylikt togs på sams. Torkat bröd, smör, ost .. (m. m.) tog var man med för sig (ombord). Hasslöf SvVästkustf. 97 (1949). Därs. 101.
7) (†) i uttr. vara sams med ngn av modern, liktydigt med: vara halvsyskon med ngn gm att ha modern gemensam. Gentius hadhe .. twenne Brödher, Platorem, som hans Sammbrodher war bådhe aff Fadher och Modher, och Caravantium, medh hwilken han samms war aff Modhren allena. Schroderus Liv. 865 (1626).
-MYR. [sv. dial. (Gotl.) samsmyr] myr som äges av flera gemensamt. Ymer 1932, s. 312 (om ä. gotländska förh.). —
-MÅL. (sams- 1682. samse- 1713) (†)
1) till 1, i uttr. vara samsmål, vara av samma slag. Wedermål & samsemål sensu contraria sunt, desze äro samsemål .. (dvs.) af enahanda art oc kynne. Pfeif DeHabitu 265 (1713).
2) till 2: överenskommelse. Iagh .. tillbud göra öfreens med mehrbete wördigh Hr Lars att han mitt nådåhr med Gudztienstens förrättande skolat uppehålla, men samsmål och (dvs. att) mig der med bijståndh giöra kunde honom af kyrkioherdan intet effterlåtas. VDAkt. 1682, nr 114. —
-SKOG. [sv. dial. (Gotl.) samsskog] skog som äges av flera gemensamt. Ymer 1939, s. 301 (om ä. gotländska förh.). —
-UGN. ugn som äges o. användes av flera gemensamt. SvGeogrÅb. 1956, s. 109 (om ä. gotländska förh.). —
-UTGIFT~02, äv. ~20. gemensam utgift. Först granskades räkningarna på tunnor, salt och andra samsutgifter och pengar lades av till dem. Hasslöf SvVästkustf. 101 (1949). —
-ÄGARE. person som tillsammans med en l. flera andra äger ngt. Ymer 1936, s. 129 (1775; om gotländska förh.). —
B (†): SAMSE-MÅL, se A. —
Spalt S 863 band 24, 1964