| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAM- ssgr (forts.):
(4 c) -SKYLD ~ʃyl2d, förr äv. -SKYLT, p. adj. (numera föga br.) helskyld; stundom äv. allmännare: besläktad; äv. substantiverat; jfr -kulla 1, -släktad. HSH 12: 185 (1599). Sahl. hustruns retta och samskylte Syskon. AvvittrSthm 11/9 1673. Den dödes samskylde. FörarbSvLag 4: 101 (1690). Östergren (1937; allmännare). —
(2) -SKÅDANDE, p. adj. (mera tillf.) om tänkande: som sammanfattar skilda (moment av) iakttagelser till en (samtidig) helhet, intuitiv. Larsson Spinoza 311 (1931). —
(2) -SKÅDNING. (numera bl. mera tillf.) om förmågan att sammanfatta skilda (moment av) iakttagelser till en (samtidig) helhet, intuition. Atterbom PhilH 162 (1835). —
-SLAVISK. gemensam för alla slaviska folk; äv. (i sht om förh. under 1800-talet o. 1900-talets båda första årtionden): panslavisk. Ej häller den samslaviska känslan må underskattas. Visserligen är panslavismen i politiken ännu blott ett litterärt eller agitatoriskt slagord men (osv.). GHT 1897, nr 288 D, s. 2. särsk. (i fackspr.) till 4 b: som utgör l. tillhör l. har avseende på den tid då de slaviska folken hade ett gemensamt språk o. en gemensam kultur l. som utgör l. tillhör l. har avseende på detta språk l. denna kultur; dels: urslavisk, dels (o. vanl.) i fråga om ett stadium som ligger senare än det urslaviska. Anmärkningar till den samslaviska utljudsläran. Agrell (1916; titel på broschyr). Den samslaviska kulturen. Nordenstreng EurMänRas. 193 (1917). —
-SLUTA. (†)
1) till 2, refl.: samla sig i en flock. De ulliga, gäspande, ständigt betande, dumma, sig samslutande fåren. Ljunggren Est. 2: 183 (1860).
(4 c) -SLÄKT, r. l. f. (†)
(2, 4) -SLÄKTAD, p. adj. Ekeblad 142 (1764).
1) (numera bl. tillf.) om person i förhållande till en l. flera personer (jfr 3 a): besläktad (se d. o. 1 a, b).
a) = besläktad 1 a; förr äv. i inskränktare anv. (motsv. sam- 4 c): helskyld. Et större antal af Frälse och Ofrälse män, som finnas samslägtade. Hülphers Norrl. 1: 80 (1771). Lindfors (1824; med hänv. till samskyld).
b) = besläktad 1 b. Inv. (i Schlesien) äro samslägtade med Polackarne. Palmblad LbGeogr. 152 (1835).
2) (numera mindre br.) om växt l. djur i förhållande till annan växt l. andra växter resp. annat l. andra djur: besläktad (se d. o. 2 a) l. närbesläktad; särsk.: som tillhör samma släkte; jfr -släkt, p. adj. (Fr.) Congénéré .. (Sv.) Samslägtad .. om örter som höra til et och samma slägte. Holmberg 1: 421 (1795). Samsläktade djurarter. IllSvOrdb. (1958).
3) (numera bl. i vitter stil, tillf.) bildl.
a) om person (l. ss. personligt tänkt väsen): likartad till natur l. kynne, besläktad (se d. o. 2 b). Claëson 1: 253 (1858). Samsläktad med Fieandt, men af något annat kynne, är Löjtnant Zidén (i ”Fänrik Ståls sägner”). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 33 (1916).
b) om föremål l. företeelse o. d.: samhörig l. likartad; äv. om språk: besläktad (se d. o. 1 c). Hülphers Mus. 48 (1773). Verd. 1888, s. 229 (om språk). —
(2) -SLÄKTE. om släkte i förhållande till (ett l. flera av) de övriga släkten som äro underordnade under en o. samma högre enhet: samordnat släkte; jfr -art.
(2, 4) -SLÄKTIG. (†) besläktad; jfr -släkt, p. adj., -släktad. Westhius Fasc. F 5 a (1677). Hamb. (1700). —
1) (numera bl. tillf.) om person i förhållande till en l. flera besläktade (se besläktad 1 a, b) personer.
b) om person som är av samma folk l. nation l. ras o. d., stamfrände; jfr besläktad 1 b. Wetterbergh Kapellpr. 27 (1849).
2) (numera mindre br.) om djur i förhållande till ett l. flera besläktade (se besläktad 2 a) djur, släkting; särsk. om djur i förhållande till djur av annan art (andra arter) inom samma släkte. Grill PVetA 1795, s. 24. (En tam räv) kom .. ut i sällskap med en vild samslägting och sågs tillsammans med denne begifva sig till skogs. NerAlleh. 1886, nr 122, s. 3. Från sin samsläkting vargen skiljer sig hunden bl. a. genom att ögonen ej äro snett ställda. LmUppslB 476 (1923). IllSvOrdb. (1958).
3) om växt i förhållande till en l. flera besläktade (se besläktad 2 a) växter, släkting; särsk. (o. numera nästan bl., mindre br.) om växt i förhållande till växt(er) av annan art (andra arter) inom samma släkte. Fischerström 4: 326 (c. 1795). Likasom sin samslägting Mulgedium alpinum utmärker sig Solidago virgaurea .. för hög halt af lättsmälta, på ägghvita rika qväfvesubstanser. LAHT 1895, s. 138. De gröna strån, som exempelvis hos vår vanliga sjösäv .. samt dess nära samsläkting blåsäv i huvudsak övertagit bladens roll. VäxtLiv 1: 331 (1932). IllSvOrdb. (1958).
4) (numera bl. i vitter stil, tillf.) bildl.
a) om person i förhållande till en l. flera personer av likartad natur l. likartat kynne, själsfrände. Warburg Ehrensvärd 117 (1893).
b) om föremål l. företeelse o. d. i förhållande till ett l. flera samhöriga l. likartade föremål resp. en l. flera samhöriga l. likartade företeelser osv., like o. d. Blomstrand NatGrundämn. 30 (1875). —
(2, 4) -SLÄKTSKAP~02, äv. ~20. (tillf.) släktskap; jfr -släktad, -släkting; särsk. (i vitter stil) bildl., motsv. -släktad 3 b, -släkting 4 b. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 430 (1912). —
(2) -SMIDD, p. adj. tekn. om del av ngt i förhållande till en l. flera andra delar: smidd av samma stycke o. sammanhängande (med ngt). TT 1948, s. 325. —
(5) -SNACK. (numera bl. vard. l. arkaiserande) samspråk, samtal; jfr samman-snack. Strindberg Brev 6: 372 (1888).
Spalt S 874 band 24, 1964