Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SARMAT sarma4t, äv. SAUROMAT sa1urωma4t l. sa͡ω1-, l. -ro-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sarmat 1680 (: sarmater, pl.) osv. sauromat 1757 (: sauromater, pl.)—1953 (: sauromater, pl.))
Etymologi
[jfr t. sarmate, eng. sarmatian, sauromatian, fr. sarmate, sauromate; av lat. sarmata, sauromata, motsv. gr. σαρμάτης, σαυρομάτης. — Jfr SARMATISK]
hist. medlem av en nordiransk folkstam besläktad med skyterna, vilken under århundradena omkring Kr. f. bodde i sydöstra Europa o. sydvästra Asien (Sarmatien); förr stundom liktydigt med: slav (i sht ryss l. polack). Then Pohliske Nationen bleff i fordomtijdh vnder thet Nampnet aff Sarmater begrijpen, them man ock sedermehra Slavos kallade. Brask Pufendorf Hist. 345 (1680). De Sauromater voro starke på Rytteri och brukte mycket pilar i sina krig. Botin Utk. 12 (1757). Slaviska folken (eller Sarmaterne): Ryssar, Polackar, Böhmare, Kroater och större delen invånare i de turkiska länderna. Sundevall Zool. 30 (1864). Det rike, som .. (skyterna) upprättade (norr om Svarta havet), krossades i mitten av tredje århundradet f. Kr. av sarmaterna, ett annat iranskt folk. Nilsson ArkeolUppt. 309 (1933) Östarier voro (enligt en viss förf.) skyterna och sarmaterna och andra folkstammar, som följde med turkomongolerna från Centralasien. HT 1950, s. 78.

 

Spalt S 1187 band 24, 1965

Webbansvarig