Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SARRASS (sarra´ss Weste, sárras ell. sárrass Ekbohrn), r. l. m.; best. -en; pl. -er (Weste (1807), Dens. FörslSAOB (c. 1815)).
Etymologi
[sv. dial. sarast, (gammal rostig) värja (Hof DialVg. 244 (1772)); av t. sarra(s), svärd (jfr t. dial. sarrast, klubba); sannol. av lågsorb. zaras (motsv. tjeck. záraz), av za- (motsv. tjeck. za-), för-, o. raz (motsv. tjeck. ráz), hugg, slag (besläktat med gr. ῥήγνυμι, river, bryter; jfr RAGAD)]
(†)
1) (sår l. ärr av) svärds- l. sabelhugg. Weste (1807). Lindfors (1824).
2) svärd l. sabel. Weste (1807). Marskalken skalf genom märg och ben; / Med blixtens sken / Framblänker sarrassen från bältet. Leopold 2: 223 (1810, 1815). Lindfors (1824). Ekbohrn (1904).

 

Spalt S 1190 band 24, 1965

Webbansvarig