Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SARV sar4v, sbst.2, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SVARV svar4v, sbst.1, l. SURV sur4v, sbst.1, förr äv. SARVE, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Broman Glys. 1: 316 (1707: Serf[wa]r) osv.) ((†) -er IErici Colerus 1: 171 (c. 1645), Broman Glys. 3: 649 (c. 1740: Svärfver)).
fisken Leuciscus erythropthalmus Lin. Forsius Phys. 158 (1611). Sarf är en insjöfisk, som liknar mörten, ehuru gulaktig till färgen och utan något serdeles wärde. UpprFiskaren 33 (1847). I timmar satt jag i vassen och metade sarv. Fridegård Här 259 (1942). jfr (†, i utvidgad anv.): Sardes blanches (som fångas vid Ascension), eller hvita sarfvar, är en hvit fisk med mörka ränder öfver ryggen, välsmakande at äta. Brelin Resa 86 (1758; sannol. om ryggstrimmig pelamid). — särsk. i uttr. vara med som sarven i var lek l. i alla lekar o. d., se LEK, sbst. 6 a.
Anm. Det hos Lilljeborg Fisk. 3: 314 (1889) från östra Skåne ss. benämning på björkna anförda ordet saver beror sannol. på missuppfattning av en dialektal pl.-form av sarv. Från Lilljeborg har ordet övertagits av Stuxberg Fisk. 524 (1895) o. SvFiskelex. (1955: savor).
-ÖGA. öga hos sarv; äv. (mera tillf.) bildl., om rött öga hos människa. Öfver andra ändan af pipan ser han sonens röda sarföga sigta skarpt, lömskt, som om han ville försvara sitt guld. Strindberg Hems. 21 (1887). Hemmer Morgongåv. 14 (1934).
Spalt S 1195 band 24, 1965