Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SAVOJKÅL savoj3~kå2l, förr äv. SAVOJEKÅL l. SAVOJERKÅL l. SOFIEKÅL (sophi´ekål ((med) öp(pet) o) Weste), r. l. m.; best. -en, äv. -n.
(den urspr. i Savojen o. Norditalien odlade) köksväxten Brassica oleracea Lin. var. sabauda Lin., som (skiljer sig från vanlig huvudkål därigm att den) har på ytan småbuckliga l. krusiga blad, vilka sammansluta sig till ett jämförelsevis löst huvud; vanl. koll. l. ss. ämnesnamn, ofta med särskild tanke på de ätbara delarna (bladen, huvudet) av växten; äv. om maträtt beredd av växten; jfr KÅL, sbst.2 1 a γ, VIRSING. 1 T(unn)a Sophoi kåål a 3 d(aler). HovförtärSthm 1642, s. 522. Then Meyländiske eller Savoykåhlen och i gemeen all annor Kåhl kunna såås om Wåren i Fullmånan vthi Martio, och sedan i Fullmånan vthi Majo omsättias. Mollet Lustg. C 3 a (1651). Af Sawojkål har man twenne slag; gul och grön. .. Den gula kan stå öfwer wintern i trägården; den gröna uptages med rötterna emot wintern. Hedrén Mansa 20 (1803). Stufvad savojkål. Hagdahl Kok. 733 (1879). Savoy- eller Wirsingkålen .. påminner till sitt växtsätt .. om den vanliga hvitkålen. Elfving Kulturv. 126 (1895). SvVäxtförädl. 2: 277 (1951).
Spalt S 1260 band 24, 1965