Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHACKTAVEL ʃak3~ta2vel, n. (Visb. 3: 70 (c. 1635) osv.) ((†) r. l. f.? Lagerbring 1Hist. 1: 437 (1769), Hedberg Elisif 12 (1870)); best. -tavlet (ss. r. l. f.? -taveln); förr äv. SCHACKTAVLE, n.; best. -et.
Ordformer
(schack- 1737 osv. skach- 1560—1694. skacht- 1560. skack- 1775—1870. skaf- 1559—1775. skaff- 1538—1673. skafft(t)- c. 1550—1556. skak- c. 1540—1868. -tafel 1769. -taffel 1560—1694. -tafl 1737—1868. -tafle 1681. -tall i ssg 1560 (: skachttall wisse). -tavel (-tafvel m. m.) 1538 (: skafftaffuel) osv.)
Etymologi
[fsv. skaktafl; jfr fvn. skáktafl; av mlt. schāktafel, motsv. mht. schāchzabel (av schāch, se SCHACK, sbst.1, o. zabel, se TAVEL)]
(numera bl. arkaiserande; jfr dock a) schackbräde; äv. abstraktare, om spelet schack; schackspel (se d. o. 1, 2); särsk. i uttr. spela l. leka (på, förr äv. i) schacktavel. (Lat.) Ludus latruncularius (sv.) skafftaffuel. VarRerV 34 (1538). Drotning Sophia leekte i skaktaffuel. OPetri Kr. 84 (c. 1540). (Muhammed) Räknar .. bland grofwe Synder, at spela i Skachtafwel, Brädspeel och Tärning. Schroderus Os. 2: 216 (1635). I inre salen, med dörren på gafvel, / Ett par man kunde betrakta, / Som ifrigt lekte på gyllne schacktafvel. Gumælius Engelbr. 58 (1858). Valdemar .. lekte schacktafvel med Sofia. Heidenstam Folkung. 2: 87 (1907). — särsk.
a) [fsv. skaktafls lek] litt.-hist. i uttr. schacktavels lek, benämning på fornsvenskt rimverk som utgör en exempelsamling (se d. o. slutet) med anknytning till schackpjäsernas namn o. funktion; jfr SCHACKTAVELS-LEK. SvMedeltDikt. 200 (1881). SvUppslB (1935).
b) (†) oeg., i uttr. (ut)i schacktavel, i schackmönster. KlädkamRSthm 1560 G, s. 9 h. Carmosien Samett vdij skafftaffuel 10 3/4 alnar. KlädkamRSthm 1565 C, s. 1 b.
Ssgr (numera bl. arkaiserande; jfr dock schacktavels-lek): A: SCHACKTAVEL-SPEL, -VIS, se B.
B: SCHACKTAVELS-BRICKA, f. (†) schackpjäs. VarRerV E 2 a (1579). —
-FJÄLL. (†) schackruta; jfr fjäll, sbst.4 2. VarRerV 34 (1538). —
-LEK, r. l. m. litt.-hist. schacktavels lek (se schacktavel a). Schacktavelslek och sju vise mästare. Blomqvist (1941; boktitel). —
-SPEL. (-el- 1579 osv. -els- 1571 osv.) [jfr mlt. schāktafel(s)spel] schackspel (se d. o. 1). The Prester som .. öffua sigh j (dvs. ägna sig åt) dryckenskap, wårtaffuel (dvs. brädspel) och skaktaffuels spel .. skola settias ifrå theras Prestaembete. LPetri KO 70 b (1571). PoetK 1816, s. 90. —
-VIS, sbst. (-el- c. 1550—1560 (: skachttall wisse). -els- 1555—1556) (†) i uttr. (ut)i schacktavelsvis, i schackmönster. Fatab. 1907, s. 98 (c. 1550: uti skafftt tafuell wijsse). Bla och Röed Flogelss dynor vttij Skaffttaffuelss wijs 3 alna lange — 3 st(ycke)r. GripshInvent. 1555. KlädkamRSthm 1560 G, s. 9 a (: i skachttall wisse).
Avledn. (†): SCHACKTAVELSK, adj. i substantivisk anv., i uttr. i schacktavelsk, i schackmönster. Röth C(armosin) sam(m)ett i skafftaffwelsk. KlädkamRSthm 1561 K, s. 64 b. —
SCHACKTAVLAD, p. adj. schackmönstrad. En sköld af guld, hvari en schacktaflad sparre. BL 9: 72 (i handl. fr. c. 1830). SvBL 6: 101 (1868).

 

Spalt S 1337 band 24, 1965

Webbansvarig