Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SCHAMO ʃa4mω l. -mo, adj. oböjl.
(vard., numera föga br.) charmant, utmärkt. KaptPuff 1857, nr 22, s. 1. Schamo .. nej, scharmangt, ville jag säja! SöndN 1872, s. 78. Där stog skomakarn lissen å rulla / ögona, svor å va så beklämd … / Men då fick han si en liten mulli kulla — / ”Schamo!” han tänkte. ”Där har ja min hämd!” Därs. 1895, nr 10, s. 3.
Spalt S 1355 band 24, 1965