Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHNORRER ʃnor4er, m.; best. -n; pl. =. Anm. Efter mönster av sådana engelska lånord som reporter bildas pl. stundom med ändelsen -s. Golovanjuk ParaplBarn 185 (1938).
Etymologi
[av t. schnorrer, till schnorren, schnurren, surra, spela på en surrande pipa av det slag som tiggande musikanter förr använde, tigga (se SNURRA)]
(i skildring av utländska förh.) (judisk) tiggare l. bettlare. JudLittSSkr. 7: 52 (1925). Ni vet ju själv hur föraktad en judisk schnorrer är, men det finns gudskelov inte så många i världen. Golovanjuk ParaplBarn 185 (1938).

 

Spalt S 1414 band 24, 1965

Webbansvarig