Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCOTIST skotis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skotist)
Etymologi
[jfr t. scotisten, pl., eng. scotist, fr. scotiste, mlat. scotista; till namnet J. Duns Scotus. — Jfr SCOTISM]
(i fackspr.) anhängare av scotismen. Dalin (1871). 2SvUppslB (1953). —
Avledn. (i fackspr.): SCOTISTISK, adj. som tillhör l. är utmärkande för l. har avseende på scotister l. scotism. Aspelin TankVäg. 1: 248 (1958; om lära).

 

Spalt S 1447 band 24, 1965

Webbansvarig