| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SEDIMENTATION se1dimän1taʃω4n l. sed1-, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare anv.) -er.
1) geol. motsv. SEDIMENT a: utfällning l. avlagring av sedimentmaterial; uppkomst l. bildning av sedimentmaterial l. sedimentformation. GeolFF 1892, s. 287. Bitumen uppstår genom sedimentation i sjöar och hav av förmultnade växt- och djurrester. TT 1942, Bergsv. s. 1. Han menade, att de uppgrundningar, man iakttagit, voro uppkomna genom sedimentation. Richter GeogrH 247 (1959).
2) i sht kem., med. o. tekn. motsv. SEDIMENT b: utfällning av ett mer l. mindre fint fördelat, fast ämne ur en lösning, (kemisk) fällning (se d. o. 2); procedur för avskiljande av uppslammade partiklar ur en lösning gm att låta lösningen stå orörd under en viss tid; motsatt: filtrering, centrifugering. ArkKem. VII. 26: 3 (1920). Apparat för bestämning av kornstorlek genom sedimentation. HantvB I. 1: 115 (1934). (Kalken) blandas med råslammet (av lera o. vatten), som förvaras i stora silos, i vilka luft inblåses för att undvika sedimentation. SvGeogrÅb. 1937, s. 18.
(2) -BASSÄNG. tekn. bassäng vari en lösning undergår sedimentering. Fosforn (som förekommer i utsläppet från fabriken) fälls i en sedimentationsbassäng med tillsats av kalk. DN(A) 1964, nr 47, s. 4. —
(1, 2) -HASTIGHET~002, äv. ~200. (i fackspr.) hastighet varmed sedimentation sker; särsk. geol. till 1. Andersson o. Birger 124 (1912). —
(2) -KÄRL. i sht kem. kärl för användning vid sedimentation(sanalys) av en lösning. ArkKem. VII. 26: 13 (1920). —
(2) -METOD(EN). i sht kem. metod(en) att avskilja partiklar ur en lösning gm sedimentation l. att undersöka de fasta partiklarna i en lösning med hjälp av sedimentation. MosskT 1888, s. 82. Kornstorleksbestämningar enligt Odéns sedimentationsmetod. JernkA 1921, s. 211. —
(1, 2) -TID. särsk. (i sht kem., med. o. tekn.) till 2: tid som sedimentationen tar i ett visst fall. AnvProvnFormmaterial III. 4: 3 (1948). —
Spalt S 1596 band 24, 1965