| Publicerad 1966 | Lämna synpunkter |
SEJ säj4, m. l. r.; best. -en ((†) seyn Lenæus Delsbo 160 (1736, 1764)); pl. -ar (SkandFisk. 196 (1846) osv.), äv. (knappast br.) -er (Hammar (1936)) ((†) seyeor PH 2: 1403 (1739); =, Linné Skr. 5: 126 (1732)); förr äv. SEJD, sbst.1, m. l. r.; best. -en.
fisken Gadus virens Lin., gråsej; äv. (i sht ss. förled i ssgr) om fisk av vissa andra arter tillhörande släktet Gadus Lin. (torsksläktet); äv. koll. o. ss. ämnesnamn. Seidhen, och huijtlingen, som äre Torskeslagh. Forsius Phys. 157 (1611). Så fort wij kastade uht kroken (i Leirfjorden), och lät honom flyta äffter skeppet, straxt fick wij seij. Linné Skr. 5: 127 (1732). Reklad och torkad sej. KatalIndUtstSthm 1897, s. 285. Den lilla sejen med skäggtöm är hvitlinglyran. FoFl. 1923, s. 130. Av sej bereds i Norge törfisk (= stockfisk). Bolin VFöda 222 (1933). — jfr BLANK-, BONDE-, LYR-, MEDEL-, SMÅ-, STOR-SEJ.
-LYRA. torskfisken Gadus pollachius Lin., lyrtorsk, blanksej, lyra (se lyra, sbst.1 1). Linné Bref I. 8: 121 (1749). —
-OPS, m. l. r. [av nor. dial. seiops, till ops, ufs, gråsej, av fvn. upsi, ufsi, gråsej, möjl. ytterst till of (se of-)] (†) gråsej. Schultze Fisk. 53 (1778). Cederström Fiskodl. 259 (1857). —
-TRAN. tran framställd av lever från någon sejart (i sht förr använd inom garveriindustrien). Hirsch LbGarfv. 332 (1898). —
-VAD, r. l. m. (sej- 1949. seje- 1949) (i fackspr.) vad för fångst av sej. Hasslöf SvVästkustf. 165 (1949). —
-VAL. [jfr d. sejhval; av nor. seihval] zool. benämning på den nordatlantiska fenvalen Balænoptera borealis Less., som lever av samma slag av smådjur som sejen o. i sin jakt efter föda följer sejstimmen. TIdr. 1894, julnr s. 46.
B (i vissa trakter): SEJE-KOT ~kω2t, r.; best. -en. [sannol. av nor. seikot, till kot, sidoform till sv. o. nor. dial. kod, liten gråsej, fiskyngel o. d., motsv. nyisl. kóð, fiskyngel, ung l. liten torsk, av ovisst urspr.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ung gråsej. SvFiskelex. (1955: sejekat; felaktigt för sejekot). —
-VAD, se A.
Spalt S 1731 band 25, 1966