| Publicerad 1966 | Lämna synpunkter |
SEKIG se3kig2, adj. -are. adv. -T.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) släpig, långsam. Lundell (1893; utan angiven bet.). Han svängde årorna i långa, sekiga tag. Sjödin StHjärt. 153 (1911).
Spalt S 1748 band 25, 1966