| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SENATORISK sen1atω4risk l. se1-, adj.; adv. -T.
som är l. utgöres av l. står i förhållande till l. hör samman med l. är utmärkande för en senator l. senatorer (l. riksråd; se b slutet) l. som har avseende på l. samband med senatorernas ämbete, senators-; jfr SENATORIAL, SENATORLIG.
a) motsv. SENATOR a. Dalin Montesquieu 89 (1755). En senatorisk person. 2VittAH 27: 11 (1873, 1876). Grimberg VärldH 4: 152 (1930). särsk. om romersk provins: vars ståthållare utsågs av senaten bland förutvarande konsuler o. pretorer. NF 13: 345 (1889).
b) (numera bl. tillf.) motsv. SENATOR b. Så wele Wi (senatorer i Polen) .. hafwa befriat Wårt samwete och Wår besworna Senatoriska plickt. Nordberg C12 1: 427 (1740). särsk. (†) motsv. SENATOR b α: som utgöres av l. tillhör l. är utmärkande för riksråd, riksråds-. Sparre-ätten (på 1300-talet) .. räknade fem anor, som alla voro senatoriska. BL 10: 251 (1844). Detta namn (dvs. Bjugg) var .. (på Karl Knutssons tid) senatoriskt i Danmark. Därs. 19: 72 (1851). Hagström Herdam. 1: 10 (1897).
Spalt S 1900 band 25, 1967