Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SENJORITA sen1jori4ta l. sän1-, l. -ωr-, l. 1032, f.; best. -an; pl. -or (Josephson GRos. 86 (1896: signoritor) osv.), äv. (numera bl. mera tillf.) -s (Lundgren MålAnt. 1: 270 (1870). osv.).
Ordformer
(senorita 1871—1929. señorita 1842—1965. signorita 1888—1934)
Etymologi
[av span. señorita, port. senhorita, diminutiv av span. señora resp. port. senhora (se SENJORA); formen signorita sannol. beroende på inflytande från SIGNORINA]
(i fråga om förh. inom det spanska l. portugisiska språkområdet) ung, ogift kvinna, fröken; ofta ss. titel placerad före kvinnligt namn: fröken; jfr DONNA 1. Gosselman SAmer. 287 (1842). Señorita Carmen. Lundgren MålAnt. 1: 140 (1870). Städernas små hetsiga, kortklippta señoritor. Larsson Borring Uppr. 220 (1930; om förh. i Nicaragua).

 

Spalt S 1909 band 25, 1967

Webbansvarig