| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SEPTETT septät4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) mus. tonstycke för sju instrument (l. sångstämmor). SP 1809, nr 7, s. 4. Af Beethoven (finnes) en septett för violin, viola, violoncell, klarinett, horn, fagott och kontrabas. Wegelius Musikl. 2: 190 (1889). Tonkonst. (1957).
2) mus. ensemble omfattande sju personer. Sundén (1888). Med detsamma brakade det till, septetten stämde upp vid dansbanan. Hemmer Budsk. 93 (1928). jfr MÄSSINGS-SEPTETT.
3) [jfr 2] grupp om sju personer. Sju unga fiskare .. stötte .. på en bleckslageriarbetare (som tillfogades ett knivhugg). .. Polisen, som .. anstält upprepade förhör med den sköna septetten, fick (osv.). GHT 1896, nr 240, s. 3. Den nya elitgruppen (i cykeltävlingen) är representerad med 7 fenomen. Vinnaren kommer givetvis att återfinnas i den förnämsta septetten. IdrBl. 1935, nr 51, s. 2. DN(B) 1961, nr 20, s. 2.
Spalt S 1958 band 25, 1967