| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SEPTIMA säp4tima, äv. 302 (sä`pptimma Dalin), r. l. f.; best. -an (jfr anm. 1:o); pl. -or (Vogler Org. 2: 14 (1799) osv.; jfr anm. 1:o); äv. (i bet. 1 o. 2 numera nästan bl. ss. förled i ssgr o. i Finl., i bet. 3 numera alltid) SEPTIM septi4m, ss. förled i ssgr (i bet. 1 o. 2) stundom säp3tim~, r. l. f.; best. -en (jfr anm. 1:o); pl. -er (jfr anm. 1:o). Anm. 1:o I ä. tid användes i bet. 1 stundom formen septimen i sg. best. o. formen septimer i pl. äv. av författare som i sg. obest. använde formen septima. Londée Kellner 35 (1739: Septimens, gen.). Därs. 51 (: Septima). Därs. 67 (: Septimer). Septima .. (pl.) er. Weste FörslSAOB (c. 1815). Formen septima användes äv. i best. anv. utan slutart. Londée Kellner 35 (1739). 2:o I ä. tid användes formen septima äv. med lat. kasusböjn. Londée Kellner 25 (1739: Septimam; ss. obj.).
1) mus. det sjunde tonsteget från en viss ton (denna medräknad) i diatonisk följd uppåt l. nedåt; intervall omfattande sju diatoniska steg; äv. om septimackord. Förminskad, liten, stor, överstigande septima. Londée Kellner 35 (1739). (Intervallen) från G till f .. kallas Septima och är 1 secund eller 1 hel ton mindre än Octaven. De Rogier Euler 1: 23 (1786). I durskalan är steget från tersen till qvarten och från septiman till oktaven mindre än de öfriga. UB 2: 469 (1873). Septimorna äro .. dissonanser och såsom sådana i behof af upplösning. Berg Jadassohn 23 (1901). Man gaf först den högtidliga Ytterstadomsbilden, kören ”Confutatis maledictis” med sina hemska tonföljder af förminskade septimackord, samt dessas upplösning i stora septimor såsom inledning till nya molltonarter. Nyblom Minn. 1: 128 (1904). Tonkonst. (1957). — jfr DOMINANT-SEPTIMA.
2) [jfr 1] mus. i orgel: fyllnadsstämma avsedd att förstärka den sjätte övertonen. Hennerberg (o. Norlind) 1: 121 (1912). 2SvUppslB 23: 1034 (1952).
3) [eg. om sjunde läget l. paraden; jfr KVART, sbst. I 2, KVINT, sbst.1 5, OKTAV 4, PRIM, sbst.2 4, SEKUND, sbst.1 8] fäkt. vapenläge l. parad varvid handen är omvriden (vrides) så att naglarna äro vända (komma) uppåt o. vapnet med något sänkt spets är fört (föres i en båge) något inåt, så att skydd beredes åt inre låga linjen. Nyblæus Fäktl. 111 (1876). Handens höjd (skall vid florettfäktning vara) densamma i kvart, sixt, septim och oktav. Hellsten Florettf. 61 (1922). 2SvUppslB (1953).
4) (septima) (numera bl. i skildring av ä. förh.) sjunde klassen i en skola. Dalin (1871). Ekbohrn (1904).
5) (septime) (†) i pikéspel: svit av sju kort i följd i samma färg, sjukortssekvens. Räkningen för svitkorten sker sålunda: .. en septime eller en svit af 7 kort (gäller) 17 points. Lindskog Spelb. 54 (1847).
(3) -PARAD. (septim- 1910 osv. septima- 1888) fäktn. parad (i sht vid florettfäktning) varvid vapenläget septim intages. Balck Idr. 3: 432 (1888). —
(1) -SPRÅNG. (septima- 1889 osv.) mus. språng i melodirörelse från en ton till dess septima. Svensson Sångmet. 61 (1889). —
(1, 2) -STÄMMA. (septim- 1952 osv. septima- 1912 osv.) mus. = septima 2. Hennerberg (o. Norlind) 1: 109 (1912).
B (numera bl. i ssgr som ansluta sig till septima 1 l. 2): SEPTIMA-ACKORD, -PARAD, -SPRÅNG, -STÄMMA, se A.
Spalt S 1960 band 25, 1967