Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SICKLA sik3la2, v.2, äv. (i vissa trakter) SIKLA si3kla2, v., -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(i fackspr.) behandla l. skrapa l. finputsa (ngt, i sht trä) med sickel l. liknande föremål (t. ex. en naturligt bruten glasbit). Eneberg Karmarsch 1: 168 (1858). Sedan man sicklat ytan (på en möbel), slipar man den med sand- eller flintpapper för att få den ännu jämnare. Landsm. XVIII. 1: 15 (1912). TurKal. 1927, s. 79. — jfr AVSICKLA.
Spalt S 2113 band 25, 1967