Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIFO si4fo l. -fω, r.; best. -n.
Etymologi
[jfr t. o. eng. sipho; av lat. sipho (gen. -ōnis), hävert, brandspruta, av gr. σίφων, rör (jfr SIFON). — Jfr SIFUNKEL]
(mindre br.) zool.
1) sifunkel. 2NF (1916). 2SvUppslB (1953).
2) = SIFON 3 b. 3NF (1932). 2SvUppslB (1953).

 

Spalt S 2229 band 25, 1967

Webbansvarig