Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SILIKA- si3lika~.
Ordformer
(äv. -ca-)
Etymologi
[jfr t. silika, eng. silica, båda med bet.: kiseldioxid; till stammen i lat. silex (se SILICIUM)]
i ssgr betecknande ngt som innehåller kisel l. som framställes l. tillverkas av ämnen innehållande kiseldioxid.
Ssgr (i fackspr.): SILIKA-GEL. [jfr t. silikagel, eng. silica gel] kolloidal kiselsyra, kiselsyregel, kiselgel. UnivDecimalklass. 64 (1946). —
-STEN. [jfr t. silikastein] = -tegel. TT 1902 K. s. 23. —
-TEGEL. [jfr t. silikaziegel, eng. silica brick] dinastegel, kvartstegel; jfr -sten. TT 1895, K. s. 5. Anm. 1:o Ss. ämnesnamn användes stundom ordet silika elliptiskt för silika-tegel. TT 1895, K. s. 5. JernkA 1898, s. 213. 2:o Stundom användes i samma bet. silikat-tegel, beroende på anslutning till silikat (möjl. med tanke på att kalciumsilikat uppkommer vid bränningen av teglet o. fungerar ss. bindemedel i det). TT 1895, K. s. 5. De Geer SvNatRiked. 2: 321 (1950).

 

Spalt S 2342 band 25, 1967

Webbansvarig