| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SILIKAT sil1ika4t l. si1l-, n.; best. -et; pl. = (JernkA 1880, s. 12, osv.) l. -er (Berzelius osv.).
1) (i sht i fackspr.) salt av kiselsyra; äv.: mineral bestående av l. innehållande sådant salt. Berzelius FörsökMin. 17 (1814). Smaragden är ett silikat af vacker grön färg. Lidforss Dante II. 2: 22 (1902). Stenmeteoriterna består av tunga silikater av magnesium och järn. Hadding Geol. 47 (1954). jfr ALUMINIUM-, BLY-, JÄRN-, KALCIUM-, KALIUM-, NATRIUM-, NATRON-, ORTO-SILIKAT m. fl.
2) [elliptiskt för SILIKAT-CEMENT] (i vard. fackspr.) silikatcement (se d. o. 2) l. silikatcementfyllning. Medan tandläkaren lägger sista silikatet, tas nästa patient in. Redhe HbTandsk. 37 (1950).
-CEMENT.
1) tekn. ett slags (långsamt hårdnande o. hållfast) cement (se d. o. I 3 a) med jämförelsevis hög halt av kiselsyra o. låg halt av kalk. FöredrCementteknMötMalmö 1933, s. 27.
2) [jfr t. silikatzement] odont. cement (se d. o. I 8) som erhålles gm utrörning i bestämda proportioner av ett pulver bestående av en sammansintrad o. mald blandning av olika ämnen med kiseldioxid ss. huvudbeståndsdel i en vätska vars huvudbeståndsdel utgöres av ortofosforsyra. NordTandläkT 1906, s. 48.
Ssgr (till -cement 2; odont.): silikatcement-fyllning. [jfr t. silikatzementfüllung] = silikat-fyllning. OdontT 1908, s. 60 (konkret). SFS 1957, s. 1618 (abstr.).
(2) -FYLLNING. [jfr t. silikatfüllung] odont. abstr. o. konkret: fyllning (i tand) med silikatcement, silikatcementfyllning. NordTandläkT 1906, s. 50. —
-FÄRG.
1) [jfr t. silikatfarbe, eng. silicate paint] till 1: färg vari bindemedlet utgöres av silikat (särsk. kaliumsilikat), vattenglasfärg. Ekenberg (o. Landin) 247 (1889).
-FÖRENING. kemisk förening som utgör ett silikat (l. står silikaten nära). De Geer SvNatRiked. 1: 319 (1946). —
-GLAS. jfr glas 1; särsk. motsatt: glasliknande plast, akrylglas. Form 1954, s. 16. särsk. (mera tillf.) motsv. glas 1 b, om vulkaniskt glas, bergartsglas. Ramsay GeolGr. 1: 135 (1912). —
-GRAD. i sht metall. om förhållandet mellan mängden av syre i de (huvudsakligen av silikat bestående) sura o. de (av kalk, oxider av mangan o. magnesium m. m. bestående) basiska ingredienserna i metallurgisk slagg, surhetsgrad; jfr basicitet 2. JernkA 1886, s. 25. —
(2) -INSTRUMENT. odont. instrument använt vid silikatfyllning, silikatcementinstrument. Rhede HbTandsk. 45 (1946). —
-JON. kem. o. fys. jon innehållande kisel o. syre o. ingående ss. negativ jon i silikater. Starck Kemi 83 (1931). —
-MALM. bergv. om järnmalm som åtföljes av silikatrika skarnmineral (företrädesvis pyroxen, amfibol, epidot, granat, talk, serpentin), silikatisk malm. Wetterdal Grufbr. 12 (1878). —
-MINERAL. i sht miner. mineral som utgöres av silikat (l. står silikaten nära). 2NF 17: 473 (1912). 2SvUppslB 25: 1120 (1953). —
-MÅLNING. målning med silikatfärg (se d. o. 1), vattenglasmålning. NF 17: 1561 (1893). HantvB I. 1: 161 (1934). —
Spalt S 2342 band 25, 1967