Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALIUM ka4lium, stundom 302, n.; best. -iumet (SAOL (1923; ss. biform), Östergren (1929)), äv. -iet (LfF 1915, s. 253); i best. anv. dock vanl. utan slutart.
Etymologi
[av t. o. nylat. kalium; bildat till KALI (se d. o. 2) ss. namn på det av engelsmannen H. Davy 1807 upptäckta grundämne som av honom erhöll det i eng. (o. fr.) ännu använda namnet potassium]
kem. visst envärdt, metalliskt grundämne av mjuk konsistens o. silvervit färg. Lyceum 2: 136 (1811). Berzelius Kemi 2: 48 (1812). Kalium är en nödvändig beståndsdel af hvarje lefvande cell. LB 1: 346 (1901). Starck Kemi 115 (1931). — jfr ARSENIK-, BROM-, CYAN-, CYANJÄRN-, KLOR-, VISMUT-KALIUM m. fl.
Ssgr (i allm. kem.): KALIUM-ALUMINIUMSULFAT~1010102. dubbelsalt av kaliumsulfat o. aluminiumsulfat, kalialun, (vanlig) alun. Cleve KemiBeg. 111 (1873). Starck Kemi 172 (1931). —
-BIKROMAT~102. kromsyrans sura kaliumsalt. Blomstrand Berlin 466 (1870). 3NF 12: 150 (1930). —
-BLYGLAS~02 l. ~20. [namnet syftar på att kaliumoxid ingår jämte blyoxid i glaset] tekn. blyglas. 2NF 9: 1270 (1908). —
-BROMID. bromvätesyrans kaliumsalt, bromkalium. Cleve KemHlex. (1883). Starck Kemi 118 (1931). —
-CYANID. cyanvätesyrans kaliumsalt, cyankalium. Hyltén-Cavallius OorgKemi 360 (1854). NoK 4: 115 (1921). —
-FÖRENING. Cleve KemiBeg. 1: 103 (1878). —
-GLAS. tekn. kaliglas. NoK 4: 121 (1921). —
-GULDCYANUR~1002. förening av cyankalium o. guldcyanur, vilken användes vid galvanisk förgyllning. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 162. Abenius Kemi 233 (1903, 1931). —
-HYDRAT. i sht äldre benämning på kaliumhydroxid. Cleve KemiBeg. 81 (1873). 3NF 11: 158 (1929). —
-HYDROXID. förening av kalium o. hydroxyl, kaustikt kali. SFS 1906, nr 48, s. 26. Starck Kemi 116 (1931). —
-JODID. jodvätesyrans kaliumsalt, jodkalium. Hyltén-Cavallius OorgKemi 358 (1854). Starck Kemi 118 (1931). —
-KALKGLAS~02 l. ~20. tekn. kaliglas. 2NF 9: 1270 (1908). —
-KARBONAT. kolsyrans neutrala kaliumsalt, pottaska. Blomstrand Berlin 357 (1870). Starck Kemi 120 (1931). —
-KLORAT. klorsyrans kaliumsalt, klorsyrat kali. Blomstrand Berlin 355 (1870). Kaliumklorat användes som oxidationsmedel i tändsatsen på säkerhetständstickor, i fyrverkeripjäser, i s. k. kloratkrut. Starck Kemi 118 (1931). —
-KLORID. klorvätesyrans kaliumsalt, klorkalium. Åkerman KemTechn. 1: 469 (1832). Starck Kemi 117 (1931). —
-NITRAT. salpetersyrans kaliumsalt, kalisalpeter, salpeter. Blomstrand Berlin 350 (1870). Starck Kemi 118 (1931). —
-OXID. förening av kalium o. syre, kali (se d. o. 2). Almroth Kem. 357 (1834). —
-PERMANGANAT. övermangansyrans kaliumsalt, övermangansyrat kali. Cleve KemiBeg. 108 (1873). Starck Kemi 201 (1931). —
-SALT, n. salt av kalium; jfr KALI-SALT. Cleve KemiBeg. 86 (1873). HimHavJord 1: 145 (1925). —
-SILIKAT. kiselsyrans kaliumsalt, kalivattenglas. Cleve OorgKem. 179 (1873). —
-SULFAT. svavelsyrans neutrala kaliumsalt. Blomstrand Berlin 350 (1870). Starck Kemi 118 (1931).

 

Spalt K 107 band 13, 1935

Webbansvarig